Under några avgörande år i ungdomen delade de allt, sedan gled de ifrån varandra, utan att egentligen veta varför. Tjugo år efteråt ser Mia av en slump Marias dödsannons. Vad hände, varför dog hon? En nyfiken polis lockar med Marias gamla dagböcker och Mia glider in i gåtan kring sin gamla väns död. Berättelsen växer till en elegi över vunnen vänskap och förlorad tid.
De tittade på gamla suddiga foton med Marias make och mindes henne.
"Det var nästan alltid för mörkt för fotografering inomhus, även om vi använde ljuskänslig film. Ingen av oss ägde en blixt eller övervägde att någonsin införskaffa en. Då var långa slutartider att föredra, och med lite stöd av armbågarna var det inga problem att hålla kameran stilla i en trettiondels sekund. Värre var det på fältet, när något skulle fångas." (sid 58)
Mia och Maria reste tillsammans, skrev och läste varandras texter.
"Men där vid fönstret var friheten en vuxen känsla, något helt nytt, det som blivit över när man gjort sig av med något. Vi hade inga krav på effektivitet, ett tåg kunde stå stilla i flera timmar mitt i natten utan att vi brydde oss. Konduktören slet upp dörren till kupén ibland och gav oss information om stoppet och vi log tillbaka mot honom. Lika väl som någon annanstans kunde vi sitta där, i mörkret med läslamporna tända." (sid 65) Flera smakbitar: HÄR.
Detaljerna vann Augustpriset 2022.
