Millie har avtjänat ett tioårigt fängelsestraff och bor i sin bil när hon får jobb som hembiträde hos den förmögna familjen Winchester: mamma Nina, pappa Andrew och nioåriga dottern Cecelia. Bostad ingår – ett minimalt vindsrum i familjens jättevilla.
Millie satsar allt på att sköta jobbet perfekt – hon städar, tvättar, tar hand om parets dotter, lagar fantastiska middagar till familjen och äter själv ensam i vindsrummet. Men snart börjar hon ana att familjen Winchester döljer betydligt mörkare hemligheter än hon själv. Varför beter sig Nina så bisarrt? Och varför går det bara att låsa vindsrummet från utsidan? När Millie faller för frestelsen att försöka ta reda på vad som egentligen pågår i huset tar allt en chockerande vändning. Det visar sig att familjen Winchester spelar ett farligt spel – men de vet inte vad Millie är kapabel till...
Med skakande händer lyfter jag upp den ena väskan. "Jag kanske borde bära upp mina saker så att jag kan börja."
Nina klappar i händerna. "Mycket bra tänkt!"
Inte heller denna gång erbjuder hon sig att bära upp någon av väskorna för vindstrappan. Halvvägs uppför andra halvan känns det som om mina armar ska lossna, men Nina stannar inte när jag behöver justera bärremmarna. Jag flämtar av lättnad när jag äntligen kan ställa ifrån mig väskorna inne i mitt nya rum. Nina drar i den tråd som tänder de två glödlamporna i taket och lyser upp mitt lilla utrymme.
"Jag hoppas det här blir bra", säger Nina. "Jag tänkte att det vore skönt för dig med lite privatliv här uppe, och dessutom får du eget badrum."
Kanske har hon dåligt samvete över att deras ofantligt stora gästrum står tomt medan jag ska bo i ett rum som bara är aningen större än ett städskåp. (sid 28) Flera smakbitar: HÄR.
