Driftens väg (Rang de la Dérive 2024) av Lise Tremblay. Rámus.
Tremblay skildrar fem äldre kvinnor som alla har lämnat eller ska lämna sina män, om skammen de känner och relationerna de har varit beroende av. Relationer som har gått i stå, förälskelse som försvunnit, åldersskillnader som blivit för påtagliga. I Driftens väg blickar de tillbaka och ser framåt, synar relationerna som de har fastnat i och varit beroende av, skammen över att lämna och lämnas. De får hjälp av vissa vänner och överges av andra, söker upp kvinnor som de en gång fick sina män att gå ifrån.
"Livet, det förhandlar bara med sig själv. Och hon hade bara förhandlat sin död med sig själv. Det som gjorde henne mest ledsen var tanken på att överge sin trädgård. Det var det som plågade henne. En kväll när vi åt tillsammans vid det lilla bordet som jag hade ställt bredvid hennes fåtölj erkände hon det för mig. Martha hade genom hårt arbete lyckats odla blommor och träd som enligt naturens lagar inte kunde leva så här långt norrut. Hon hade lagt timmar på att studera trädgården, planterat träd för att dämpa kastbyarna och hade lyckats skapa skyddade zoner som var varma. Hennes trädgård var hennes värn och stora framgång. Nu skulle hon dö och hon visste att Jean skulle sälja huset. Det var de enda gångerna hon grät." (sid 52) Flera smakbitar: HÄR.
Hägern (2017) av Lise Tremblay är liten till storlek men stor i innehåll.
