48 rue Defacqz av Hanne Ørstavik berättar om syskonen Rakel och Paul som bor kvar i denna adress efter deras föräldrar har dött. Tankar, drömmar, minnen, boken ska läsas långsamt, inte skumläsas. Något nedstämt, ensamt. Världen är inte så vacker, ska vi bara glömma allt det hemska? Ørstavik sa i intervju att hon skriver bara litteratur för sitt eget livs skull. Jag gillar Ørstavik fast någon vanlig familjelycka inte förekommer i hennes böcker.
8 kommentarer:
Intressant. Något att lägga på minnet.
Mimmimarie, Hanne Ørstavik är värd att göra bekanskap med, hennes Kjærlighet tyckte jag mycket om.
Tycker det låter bra att hon skriver för sitt eget livs skull. Inte sneglar på det som säljer bäst (t.ex. deckare) utan skriver det som är hennes eget. Tack för tipset! Önskar dig ett gott nytt år med många härliga bokupplevelser! Kram från Monika
Monika Häägg, precis, visst är det starkt, önskar dej också många fina läs- och skrivupplevelser, kram
Den ligger i min läshög och jag ska ta mig an den efter julhelgerna.:)
Nattens bibliotek, det är lycka att ha goda olästa böcker framför sig ;)
jag har hört henne berätta om och läsa ur den här boken. det var helt magiskt. jan guillou fick finna sig i att helt plötsligt spela andra fiolen.
det var på nordiska bokens dag i helsingör
Mrs C, härligt med starka kvinnor :)
Skicka en kommentar