48 rue Defacqz av Hanne Ărstavik berĂ€ttar om syskonen Rakel och Paul som bor kvar i denna adress efter deras förĂ€ldrar har dött. Tankar, drömmar, minnen, boken ska lĂ€sas lĂ„ngsamt, inte skumlĂ€sas. NĂ„got nedstĂ€mt, ensamt. VĂ€rlden Ă€r inte sĂ„ vacker, ska vi bara glömma allt det hemska? Ărstavik sa i intervju att hon skriver bara litteratur för sitt eget livs skull. Jag gillar Ărstavik fast nĂ„gon vanlig familjelycka inte förekommer i hennes böcker.
8 kommentarer:
Intressant. NÄgot att lÀgga pÄ minnet.
Mimmimarie, Hanne Ărstavik Ă€r vĂ€rd att göra bekanskap med, hennes KjĂŠrlighet tyckte jag mycket om.
Tycker det lĂ„ter bra att hon skriver för sitt eget livs skull. Inte sneglar pĂ„ det som sĂ€ljer bĂ€st (t.ex. deckare) utan skriver det som Ă€r hennes eget. Tack för tipset! Ănskar dig ett gott nytt Ă„r med mĂ„nga hĂ€rliga bokupplevelser! Kram frĂ„n Monika
Monika HÀÀgg, precis, visst Àr det starkt, önskar dej ocksÄ mÄnga fina lÀs- och skrivupplevelser, kram
Den ligger i min lÀshög och jag ska ta mig an den efter julhelgerna.:)
Nattens bibliotek, det Àr lycka att ha goda olÀsta böcker framför sig ;)
jag har hört henne berÀtta om och lÀsa ur den hÀr boken. det var helt magiskt. jan guillou fick finna sig i att helt plötsligt spela andra fiolen.
det var pÄ nordiska bokens dag i helsingör
Mrs C, hÀrligt med starka kvinnor :)
Skicka en kommentar