lättsamt franskt

Lyran har valt franskt som tematrio, roligt för mej att få upptäcka flera franska romaner.

Mitt liv som bok av Paul Desalmand är en boks memoarer i jag-form, från tryckeriet till det slut som möter böcker. Många äventyr och olika sorters ägare en bok kan ha. Man får inte reda på, vilken bok som berättar, det stör mig. Även för många franska namn och platser som ointressanta, säger mig ingenting. Säkert givande för en Frankrike-kännare. Böckernas nattliga diskussioner är kul, mindre kul om de sämsta delarna ur koranen när boken hamnar i Iran bland alla beslöjade kvinnor. Mest manliga böcker, gubbigt värre på sina ställen, Virginia Woolf är väl den enda kvinnan som nämns. Ändå många givande stunder i beläst sällskap. Boken kan läsas på flera sått, det finns fin referenslista i slutet över alla citat. Hundöron är en styggelse, med blyerts får man anteckna. Många böcker försvinner fort ur marknaden. Lycka för en bok är inte att bli köpt utan att bli läst.

Ett år i Provence (A Year in Provence 1989) av Peter Mayle är en perfekt lättsam bok på sommaren. En bok  jag egentligen inte ville läsa, för jag är inte så hängivet förtjust i Frankrike, men boken är en mysig och charmig beskrivning om livet i ett sydfranskt by, hur det är att flytta dit som engelsman. En må-bra-bok om vinodling, husbygge, svampplockning, om allt gott paret äter och dricker. Fortsättningen Alltid Provence är inte lika medryckande, men rolig att läsa, för man blir ju nyfiken, hur det går för dem. Det finns fler böcker av honom, jag hittade mina på Bokmässans antikvariat.