Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

23 september 2014

"Dags att damma av Lyttkens"

I nummer 5/2014 av Vi läser visar Louise Epstein sin bokhylla och säger: "Lyttkens var superfeminist, var före sin tid och är lite bortglömd idag. Den venetianska spegeln hette min absoluta favorit. Det var underhållande och lite mystiskt och samtidigt spännande; hur väljer man egentligen sitt eget liv och hur kan man ta kommandot?"
Jag håller med! Roligt om Alice Lyttkens får en uppsving, hon skrev 39 romaner om självständiga kvinnor i olika situationer. Lyttkens använde ordet feminist på fyra olika ställen i sin roman Det är dit vi längtar (1937). Middagsgästerna i boken har en diskussion om kvinnor i arbetslivet: ”Och hon var dock en framstående så kallad kvinnosakskvinna och feminist.” De manliga äldre personerna använder ordet feminist med negativ klang i diskussion med de yngre kvinnorna. 

”Det värsta är, att många av kvinnokämparnas hetsigaste motståndare finns bland kvinnorna själva”, tänker bokens huvudperson Ann och fortsätter: ”Och det är ju bevars genant att bli skälld för feminist!” Begreppet feminist används i boken som en helt vardaglig och bekant term, även i ironisk ton.

Lyttkens lyfte fram helt nya problem i samhället när kvinnor sökte sig ut till yrkeslivet. Alla är inte positiva till kvinnornas yrkesliv, Bokens hjältinna: ”för att visa att jag dög något till, måste jag skaffa mig ett så kallat manligt yrke.” Hjältinnans moder är inne på att kvinnan gör klokast i att inte inskränka sig på mannens revir: ”- Kvinnan vill ställa sig in hos mannen och de gör hon lättast genom att inte inskränkta på hans område”. Så skrev Lyttkens 1937.

16 kommentarer:

Ingrid sa...

Jag är förtjust i hennes självbiografi (i flera delar).

Hanneles bokparadis sa...

Ingrid, hennes självbiografi finns i min bokhylla, Alice Lyttkens levde 93 år.

znogge sa...

Mycket läsvärda böcker!

Hanneles bokparadis sa...

Znogge, Alice Lyttkens böcker har tryckts i många upplagor.

Sanna sa...

ALice Lyttkens har jag aldrig läst men hört mycket om, får bli en tur till bibblan ngn dag

Hannele sa...

Sanna, hon finns nog kvar på biblioteket.

violen sa...

Lyttkens var min favorit under lång tid, jag blev säkert påverkad av henne utan att veta om det, min feministiska ådra har alltid funnits nämligen.
Dessutom Kelly, ja lite spännande sådär.....blir nog nån fler framöver...

Hanneles bokparadis sa...

Violen, positiv påverkan är alltid bra.

Freja sa...

Så intressant det låter!

Hanneles bokparadis sa...

Freja, inte mycket är nytt under solen :)

Anna/notonmusic sa...

Kvinnosakskvinna... Hade nästan glömt bort ordet. Nu får jag gräva fram en Lyttkens i mitt underjordiska bibliotek. I somras blev det en Moa Martinsson efter ett av dina inlägg Hannele:-)

Hanneles bokparadis sa...

Anna, så trevligt! med underjordiskt bibliotek.

Mrs Calloway sa...

jag tror att jag får läsa Lyttkens självbiografi. det har jag aldrig gjort. hon skrev ju tre böcker om kvinnans historia också, så det vore ju konstigt om inte något skulle spilla över i romanerna

Hannele på Hisingen sa...

Mrs Calloway, egentligen har ingen annan skrivit något bättre om kvinnornas historia efter Lyttkens.

Hanna / Rak i ryggen sa...

Helt ny författare för mig, tack för tipset!

Hanneles bokparadis sa...

Hanna, Alice Lyttkens var ganska stor, men tillhörde inte "finkulturen"... ungefär som Moa Martinson, som Ebba Witt-Brattström lyfte, tillhör universitetslitteratur numera.