En vinter på Mallorca av George Sand

En vinter på Mallorca av George Sand (1804-1876) är en intressant reseskildring om Mallorca från 1838, långt innan charterresor. George Sand var mycket beläst och har tagit med mycket fakta. George Sand gillar inte mallorkiner, de är tröga, ohjälpsamma och tog hutlöst betalt för både mat och tjänster. Hennes familj döper ön till Apön därför att de "fann att de lömska, tjuvaktiga men i grund och botten oförargliga invånarna inte gjorde oss något ont om vi behandlade dem som indianerna sina odygdiga, skygga apor och orangutanger, det vill säga aktade oss för att visa irritation eller håna dem."

"Vi var alltså ensamma på Mallorca, ensamma som i en öken. När vi hade bekämpat aporna och lyckats skaffa oss mat för dagen, brukade vi slå oss ner vid kaminen och skratta åt alltihop." Jag har aldrig varit på Mallorca, Palma eller Barcelona, men känner igen stilen från andra äldre reseberättelser; lite fördomsfullt mot invånare. Jag undrar vilket språk George Sand pratade med mallorkiner, kunde de franska? För om man inte kan kommunicera, framstår andra som dumma. Lena Kåreland kände inte till Sands språkkunskaper. Frédéric Chopin levde där med Sand och hennes två barn men han nämns inte med namn i boken. Klostret i Valldemossa finns kvar och kan besökas, även Chopins piano finns kvar.

Lena Kåreland, professor i litteraturvetenskap som skrivit Älska, det är allt! : George Sand i liv och dikt, höll ett föredrag om hennes liv och reseskildringen från Mallorca. Georg Sand var radikal feminist och mycket produktiv. Hon hade lämnat sin make men kunde försörja sig själv och barnen. Hon besökte arbetarna (La Ville noire 1860), kände Émile Zola (1840-1902) och skrev naturalistiskt före honom. George Sand var engagerad författare; kämpade för fred, skola och utbildning för flickor, arbetare och bönder.