Monogrammorden : ett nytt fall för Hercule Poirot av Sophie Hannah har alla ingredienser för en bra pusseldeckare. London 1924, kärlek, svartsjuka, pengar, spännande intriger, flera misstänkta. Jag vill inte släppa boken förrän alla bitarna faller på plats. Elegant hotell, mysigt pensionat, trevligt café med gott belgiskt kaffe, te och scones, korsord framför brasan och ett glas sherry, mysigt brittiskt.
Tre mord på ett lyxigt hotell är inte längre så mysigt, året 1924 men historian började tretton år tidigare. Något som stör mej en aning att alla duar varandra, fast de kallar varandra med efternamn. Ibland bara förnamn och tur det, för att läsaren ska klara av att hålla reda på alla. En riktig pusseldeckare. Jag får hålla tungan rätt i mun för att hänga med i alla vändningarna. När jag tror att nu är lösningen nära, så är boken bara halvvägs. Monsieur Hercule Poirot ska lära upp den unge Edward Catchpool från Scotland Yard. Här verkar Poirot mest sympatisk. Sophie Hannah är duktig och lyckas verkligen väva ihop ett spännande fall för Poirot att lösa.
10 kommentarer:
Sophie Hannah var med i Babel för ett tag sedan och jag gick ett gott förtroende för hennes Poirot-tolkningar. Mycket Agatha Christie och några nya figurer att lära känna, som den där Catchpool.
Ser fram emot att läsa boken!
En bok jag kan tänka mig :)
Eva Hudin, jag såg också Babel, Sophie Hannah hade tydligen läst alla gatha Christies böcker i 13-års ålder, och de är många!
skriva, jag njöt av Monogrammorden.
irriterande när stilen inte stämmer.
översättarmiss som en redaktör och/eller korrekturläsare borde uppmärksammat
Mrs Calloway, man kanske vill modernisera... till hälften
En form av fanfiction alltså!
Poirot och mord gillas här! Som fiction i alla fall ;.)
Freja, kanske så det heter...
Znogge, jo när det gäller mord bäst så.
En form av fanfiction alltså!
Freja, ett nytt ord för mej :)
Skicka en kommentar