För att kunna leva - Nordkorea

För att kunna leva: en nordkoreansk flickas resa till frihet av Yeonmi Park hittade jag på biblioteket, en fantastisk plats för bokfynd. Yeonmi skriver att hon är tacksam för två saker: att hon föddes i Nordkorea och att hon lyckades fly från Nordkorea. Det har format henne. Nordkoreaners språk saknar ord för frihet och kärlek. Det finns inte böcker och inte internet. Befolkningen är undernärda efter lång tids svält. Ingenting av detta visas i dokumentfilmer: HÄR.

Det fanns ett sorts kastsystem; om en i familjen försökt lura staten, blev hela släkten straffad flera generationer och man miste alla privilegier; fick sämsta bostäder, inget jobb. Sjukhusen saknade medicin, läkarna fick plocka örter i skogen. Yeonmi lärde sig äta vilda växter för att stilla hungern, aldrig känna sig mätt. Kyla på vintern. Konstgödsel saknades i hela landet efter kinesernas sanktioner. Människors avföring blev hårdvaluta för de små privata odlingarna och de gemensamma toaletterna låstes nattetid. Det var brist på allt, man klarade sig med svarthandel..

Det var förbjudet att se annat än kanaler som godkänts av staten. I gränsområden kunde man ibland se kinesisk tv. "De gjorde reklam för såna exotiska saker som mjölk och kakor. Jag drack aldrig ett enda glas mjölk i Nordkorea! Jag visste inte ens att man fick mjölk från kor förrän jag flydde." (sid 67)

Yeonmi lyckades ta sig över gränsen till Kina, men lyckan infann sig inte: "Jag hade sett sådana där skor när jag i hemlighet tittade på kinesiska tv-program i Nordkorea. Jag hade drömt om att äga ett par. Nu hade drömmen slagit in, och jag kände mig ändå eländig. Jag började inse att all mat och alla sneakers i världen inte kunde göra mig lycklig. Det materiella var värdelöst. Jag hade förlorat min familj. Jag var inte älskad, jag var inte fri och jag var inte trygg. Jag levde, men allting som gjorde livet värt att leva var borta." (sid 156) 
Det var inte välgörenhet smugglare bedrev när de hjälpte unga kvinnor över gräsen.