- Ja. Det var min idé! sa Bror. Och det kräver ju viss disciplin.
Han böjde ner huvudet och granskade journalisten över läsglasögonen.
- Mm..., sa Gunnar. Och så är det ju roligt också. Vi vill liksom både visa på samarbete och ett gemensamt resultat.
- Och disciplin, sa Bror.
Gunnar böjde sig så nära mobilen att flugan nästan hamnade i kaffekoppen.
- Det vi vill få fram..., sa han, är alltså att det präglar hela kommunen. Alltså samarbetet. Och så." (sid 42)
Svågerpolitik ska man akta sig för idag, men vem har inte träffat en skoltrött yngling, son till någon av mellancheferna, som fått praktikplats. Med låga förväntningar av alla i omgivningen. De nyanställda som försöker vara alla till dags. Chefer som vill brösta upp sig och vill behandla alla lika. Äldre damer som inte vill ha några förändringar.
Tidigare har det svenska medbestämmandet varit ett skämtämne i andra länder. Nu har den svenska modellen med platta organisationer fått uppsving och går till export till USA, Tyskland Frankrike. Svenska chefer är populära utomlands. Denna bok skulle fungera fint som studiematerial. Boken visar tydligt att vara smart ger inga poäng, alla ska var med, gränsöverskridande ska man inte syssla med.
Kulturkollo ska diskutera denna bok i facebook den 12:e november. Jag har en känsla av att jag är den enda som inte fattar det roliga.
9 kommentarer:
Jag trodde att jag läst denna men hittar ingen recension hos mig. Jonas Karlsson brukar vara rolig, men det här kanske blir för mycket politik.
Ylva, egentligen inte politik... jag har svårt för roliga böcker.
Låter tänkvärd på många sätt. Intressant vad man kan exportera.
Znogge, ungefär som musik. Det står dock inget om exporten i boken... bara mina funderingar.
finns inget som gör mig så uttråkad som s. k. roliga böcker. blir mycket sällan glad. Ove var sorglig och bra, men hundraåringen förstår jag inget av. varken boken eller filmen
Mrs Calloway, Hundråringen tyckte jag om...
Det bästa med den här boken är det jättesnygga omslaget. Men den blev tjatig och kändes både förutsägbar och utdragen, trots sitt sympatiskt begränsade sidantal.
Så nej. Du är inte ensam! Vi är åtminstone två.
Och vad beträffar hundraåringen så var den så tröttsam att jag la av inte ens en tredjedel in i boken. Försökte se filmen (bafatt, typ) som gick i tv nyss men somnade.
Klimakteriehäxan, Karlssons bok lite för lång. Hundraåringen gillade jag både som film och bok.
Jag gillade verkligen den här boken. Vet inte om jag skulle säga att det är en rolig bok, men han beskriver ju myndighetslivet på ett sätt som gör att alla mina fördomar blir till sanning i boken. Så träffsäkert, underhållande, men stråk av svärta och utläst på ca en timme, så skulle jag beskriva den.
Skicka en kommentar