Dylans "pojkrumsböcker"?

I ett par morgontidningar recenserade kvinnliga kritiker nedlåtande Bob Dylans Nobelprisföreläsning; att han berättade om sina "pojkrumsböcker" - vilka ändå tillhör bland de bästa hundra böckerna i olika boklistor. Det är naturligt att berätta om den tidiga läsningen som påverkar, intressant vad andra läst. 

När Mario Vargas Llosa berättade om skrivande och läsande i Göteborg, sa han att han aldrig  tröttnar på De tre musketörerna av Alexandre Dumas, en annan favorit är Les Misérables av Victor Hugo. Men den gången läste jag inga elaka kommentarer om att en Nobelpristagare berättar om sina tidiga läsupplevelser. Och jag håller inte med om kritikerns åsikt om att Nobelpristagare ska vara "svåra". Det viktiga är att bra varierande litteratur sprids.