Väggen av Marlen Haushofer

"Möjligheten att lämpa över arbetet på någon annan måste vara lockande för alla män. Och varför skulle en man, som inte behövde vara rädd för att få någon kritik, arbeta över huvud taget? Nej det är nog bättre att jag är ensam. Det vore inte heller bra för mig att vara tillsammans med en svagare partner, jag skulle bara förminska honom till en skuggfigur och död på honom med min omsorg." (sid 59)

Väggen (Die Wand 1963) av Marlen Haushofer berättar om en kvinna som följer med sina släktingar till alperna, hon följer inte med dem till världshuset. När hon vaknar dagen efter i jaktstugan är hon ensam. Ute går hon rakt in i en genomskinlig vägg, på andra sidan är alla varelser, både djur och människor, döda. Kvinnan arbetar hårt för att hålla sig vid liv och få något att äta.

"Samtidigt tappade jag intresset för det kvinnliga. Min kropp, klokare än jag själv, hade anpassat sig och minimerat mina kvinnobesvär. Jag kunde lugnt glömma att jag var kvinna. Ibland var jag ett barn som letade efter smultron, sedan en ugn man som sågade ved, eller när jag satt på bänken och hade Pärla i mitt magra knä och såg solen gå ner, en mycket gammal, könlös varelse." (sid 73)

Kvinnan som är stadsbo, sköter sina djur, gör om jaktstugan, samlar vinterförråd:
"Jag visste att byborna alltid hade plockat lingon på fäbodvallen. Lingon vore en välsignelse för mig, eftersom man kan koka in dem utan socker. Halten av garvsyra gör att den inte förstörs. Den tolfte september efter morgonmjölkningen gav jag mig iväg tillsammans med Lo. Bella lät jag för säkerhets skull vara kvar inne i ladugården." (sid 98)

Flera smakbitar: HÄR.