Ensamma tillsammans av Jörgen Löwenfeldt

"Första föreläsningen och jag är redan slutkörd. Vi drillas i formalia, vad som ryms i en termin, examinationsformer, ett kollo för nyantagna, hur mycket vi hinner arbeta vd sidan av studierna. Därefter listor över mansnamn som klingar bekant men som jag på en rak fråga har svårt att fylla med ett konstruktivt innehåll: Skinner, Pavlov, Maslow, Freud, Piaget, Damasio. Vi ska inom kort få dissekera mänskliga hjärnor för att ännu mindre förstå våra tankars anatomi." (sid 12)

 

Ensamma tillsammans av Jörgen Löwenfeldt berättar om den ganska ensamma Johan i trettioårs ålder som kommit in på psykologprogrammet på Karolinska Institutet. På nätterna spelar han nätpoker, har tillräckligt med pengar, skickar vinsten till Röda Korset som hjälper syrienflyktingar. Johan är bland de äldsta på programmet, han klarar alla delmoment galant. Även vi läsare lär oss det mesta hur vår hjärna fungerar, vilka substanser och vilka kopplingar, även statistik. Jörgen dras till Eva, en lite äldre kvinna med stor integritet, religiöst minimalistisk beskriver hon sig själv. Hon kommer och går utan förvarning till föreläsningar och hem till Johan, där de antingen sitter tysta eller diskuterar allt och inget. Jörgen lägger ut sina målningar på nätet, säljer och skickar pengarna till välgörenhet.

"Målsättningen är alltjämt att vara en människa som gör gott. Tecknandet är en fåfäng syssla, inget att ägna en livstid åt, är för hudlöst, handlar bara om att känna efter, och jag vill helst slippa det. Ändå måste jag, och ju tystare det blir i huset, desto mer trycker suget på." (sid 27)

En intressant annorlunda bok, klart läsvärd om en värld som är både främmande och bekant på samma gång, spännande debut av Löwenfeldt.
   "Siri Hustvedt böjer sig över mig, jag lutar mig tillbaka på stolen, och hon pratar hårt och allvarligt:
    - Du får aldrig reducera en människa till neuroner. Jag har nyligen gett ut en bok, en neurologisk memoarbok om en epileptisk sjukdom jag haft. Där utforskas den här frågan om kropp och själ. Var drar man gränsen?" (sid 182)