De sista flickorna av Riley Sager gillas av Stephen King

Helt nyfrälst thrillerläsare är jag, kanske kan det bli flera för De sista flickorna (Final Girls) av Riley Sagers debut gillas både av mig och av Stephen King.
Tre kvinnor som med några års mellanrum är de ensamma överlevarna från tre separata massakrer; de Sista flickorna.

Quincy minns ingenting av det som hände i stugan i skogen, ett elevhem Pine Cottage, hon lyckades fly och räddades av polisen Coop som hon fortfarande träffar efter flera år. Quincy bakar muffins och bloggar om det, hon bor i fint hus med pojkvännen, pengar fick hon från skadeersättningen. Quincy mår inte bra, och hon jagas av journalister.

Quincys familj mår inte heller bra: "Mamma var fullt upptagen med att till varje pris försöka upprätthålla bilden av det perfekta förortslivet. Hon hade fått för sig att köket måste renoveras, som om nya skåpluckor på något sätt skulle dämpa effekten av de dubbla knockoutslag som pappas cancer och Pine Cottage utgjorde. När hon inte motvilligt skjutsade mig eller pappa till olika läkarbesök jämförde hon bänkskivor och bläddrade igenom färgkartor. Och hon fortsatte orubbligt med sina spinningspass och bokcirkelträffar. Att utebli från en enda av alla de sociala aktiviteter hon ägnade sig åt skulle ha varit lika med att erkänna sig besegrad." (sid 30)

Lisa som är äldst av de Sista flickorna, skrev en bok om det som hände henne och utbildade sig till psykolog, men hon dör under oklara omständigheter. Samatha har hållit sig undan men dyker upp hos Quincy, de känner inte varandra.

Sex collegeflickor firar födelsedag i en stuga Pine Cottage i skogen som födelsedagsbarnets föräldrar betalar. Flickorna ska bara umgås, ha trevligt, mobilerna läggs i bilen, bara Quincy får ta med sin kamera. Det där lugna i början, spännande, välskrivet, kommer nog bli film. Modernista.