Au pair av Cecilia Hansson

Att klä på småbarnen tar en evighet. Treåringen
klättrar upp på köksbordet. "Nej", skriker jag.
Då stelnar han till, blir medgörlig, nästan apatisk.

Utomhus är det iskallt. Gatorna är tomma och alla 
hus ser likadana ut. Vad gör man egentligen med
två småbarn? Kanske en promenad? Treåringen
springer i förväg, jag måste bära ettåringen för att
hänga med. (sid 101)

Au pair (2019) av Cecilia Hansson är en resa tillbaka i tiden, en bok om besatthet. Eller? Kvinnan återvänder gång på gång till Wien där allt började på 90-talet och hon var au pair i olika familjer. Hon läser filosofi, översätter, skriver poesi och reportageböcker, gifter sig och får barn, men tänker på Wien. I fyra år har hon varit instängd i en relation innan hon spränger sig ut. Maken får sitta hemma och vara barnvakt medan hon går på språkkurs på universitetet i Wien. Läraren som är doktorand i litteraturvetenskap och kulturjournalist har hon inte glömt.

"Lärarna kom från olika länder. En dag höll den norska författaren Gro Dahle en föreläsning. Hon berättade om hur hon försökt skriva böcker på olika teman. En  gång hade hon en idé till en deckare, hade målat upp hela intrigen. Förläggaren var förtjust. Men när hon var färdig hade det blivit ännu en bok om hennes mamma." (sid 90)

"Alla svärmar för vår lärare, utom jag. Trots att han är från Ungern och säger att poesi är nyckeln till all filosofi. Men jag skriver min examensuppsats om kärleken. Om känslornas nedtoning och vår tids rädsla för allvar. Om Kieslowskis Frihet - den blå filmen och allt vatten som flödar i den." (sid 131)

bernur har läst: HÄR.