Roboten Buck av Claes Tjäder

Roboten Buck (2020) av Claes Tjäder kom i brevlådan. Boken ’Roboten Buck’, vad är detta? En barnbok? Bokens framsida antyder huru ungdomar snabbt absorberar ny teknik, såsom (VR) virtuell eller (AR) augmented verklighet, och spelar dataspel i tid och otid, samtidigt som de skall utveckla och ta över vår värld? Nej, detta är debattinlägg om dagens eller framtidens välfärdssamhälle, skrivet i novellform. Samhället och klimatet förändras med orkanstyrka bokstavligt. Det är svårt att skriva en framtidsbok, dömt att misslyckas eftersom framtiden i princip har blivit sannspådd, eller blivit en annan, redan innan ens boken har blivit utgiven. En social tjänst vid namn SIRI finns redan, automagiska dammsugare finns och älskas, automagiska gräsklippare vid namn ’Johanna’, hjälper en äldre med att bo längre i sitt kära hus. Ljus och energihushållning styrs med appar. En bevakningsservice säljs (dyrt?) till äldre för att bevaka deras hus, när de sover, är det bra eller dåligt? Bevakning är jättebra, billigt(?), för då kan den äldre sova lugnt i sitt hus, men är detta rätt steg i välfärdssamhället, men om det fungerar eller inte fungerar vet man först när det hemska eventuellt har hänt. Bevakningsföretaget bevakar ju så många hushåll samtidigt. Botar detta individers ensamhet, skapar detta trygghet? Kan en robot eller app ersätta allt detta?

Framtiden finns redan här! 5G är just runt hörnet med möjligheter vi endast kan drömma om, arbetsroller försvinner eller modifieras, arbetsplatser rationaliseras bort av (AI) artificiell intelligens. Vårdsektorn får andra förutsättningar om den digitaliseras. Jag tror inte min far skulle älska en ’social Robot Buck’, inte ens om hans barnbarn hade introducerat den. Min mor kunde inte ens acceptera en bankautomat, den var för opersonlig, hon ville ha en personlig kontakt, ett ansikte. Ett av debattinläggen i boken antyder att en social robot skulle göra nytta för äldre i det digitaliserade samhället. Med risk för att författaren stryper mig, anser jag, tvärt emot det jag läste, att vårdsektorn måste bli mer personlig, kontaktsökande, med service som gör livet enklare att leva, med mänskliga kontaktpunkter och möjligheter som berikar äldres liv. Det skall vara ’gött o leva’, även för de äldre.

Företag och politiker diskuterar digitalisering. ’Roboten Buck’ behandlar även detta tema. Detta är ett tema, värd en egen bok, egentligen. Denna bok handlar också om ’Kärlek, relationer och samhällsutveckling’. Vilken väg kommer detta att ta? Ungdomar som förbrukar sin tid med dataspel, kan de ta över och utveckla vårt välfärdssamhälle positivt? Läs boken och fundera på detta. Jag är mycket imponerad av de unga vänner jag träffar, som inser teknikens framsteg i vår underbara värld. Ny gemenskap skapas genom e-sport och cosplay och rollspel med avatarer. Det är spännande att se om deras drömmar om en bättre värld kan uppfyllas.

’Boken Buck’, ett debattinlägg, hade mått bra av en lektörs ömma hand, med att hitta guldkornen och brister i manus. Jag rekommenderar boken för dess framtidsinsikter, om det som redan hänt, eller händer nu. Det är intressant att ta del av detta i romanform, istället för torra utredningar.

BTW: Jag önskar läsa en bok som beskriver huru ungdomar snabbt absorberar ny teknik, såsom (VR) virtuell eller (AR) augmented verklighet, automagiska bilar, och spelar dataspel i tid och otid, samtidigt som de skall utveckla och ta över vår värld? När kommer den?

Gästbloggare B.