Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

10 juni 2020

Sommartermin på S:t Clare av Enid Blyton

"Dessa Internatskolor är mycket populära och uppskattas framför allt för gemenskapslivet dag och natt, som ger rika tillfällen att utveckla barnens självständighet, ansvarskänsla och kamratanda, förutom att de där också har mycket roligt.
   Terminerna är tre, vardera omfattande omkring tolv veckor: Påskterminen från januari till påsk, sommarterminen från maj till juli och vinterterminen från september till jul. Mitt i varje termin får föräldrar och anhöriga hälsa på. Då anordnas tävlingar och uppvisningar i idrott, teaterpjäser, utställningar osv.
   I denna bokserie  skildras en grupp flickor från skolans lägsta till dess högsta klass. Var och en som läser böckerna får en klar bild av livet i en engelsk internatskola för flickor, med dess arbete, lekar, idrottstävlingar, kamratskap och nöjen. Det är min förhoppning att mina unga svenska läsare skall få samma nöje som barnen i England av berättelsen om flickorna i S:t Clare.
London i augusti 1950.
Enid Blyton

Sommartermin på S:t Clare av Enid Blyton berättar om fjortonåriga flickor på internatskolan under sommarterminen. På påsklovet hade tvillingarna Pat och Isabel spelat tennis med en kompis som fick påssjuka. De fick vänta hemma två veckor innan de fick börja skolan, som de längtade! Första dagen att träffa alla gamla kompisar, Lyssna hur det haft det, några nya också. Den mörka Carlotta som verkar lite uttråkad och har svärt att sitta stilla under lektioner. Den tysta snälla Pam som helst satt i fåtöljen och läste sina böcker. Den skenheliga Prudence som hade lätt att skvallra, speciellt på den busiga Bobby som hittade på bus mot lärare, som inte gillade skvaller.

  "Jag ger mig katten på att Carlotta är cirkusflicka. Det är förstås därför hon aldrig pratar om sina föräldrar. Jag slår vad om att hon skäms ögonen ur sig för deras skull.
   - Varför skulle hon skämmas? undrade Pam förvånat. Jag skulle vara både stolt och mallig om jag hade föräldrar som var cirkusartister.
   - Det där begriper du inte, fnös Prudence. Jag undrar just vad mamma och pappa skulle säga om de fick reda på att jag delar sovsal med en simpel cirkusjänta." (sid 68)

19 kommentarer:

Hanna / Rak i ryggen sa...

Har en romantiserad bild av internatskolor, även om den fick sig en törn av Ishiguros "Never let me go". Blyton har jag inte läst om sin vuxen, vet inte om jag vågar.

Hanneles bokparadis sa...

Hanna, självklart är det inte hela sanningen, inte ens på 1950-talet... ändå väldigt populära barnböcker, igenkänning. Never let me go har jag inte vågat/inte velat se, Ishiguros bok oläst i min bokhylla.

Znogge sa...

Den skulle jag gärna läsa!

Hanneles bokparadis sa...

Znogge, även om det var för flera decennier sedan så är förhållanden med vänner liknande som nu, det går att känna igen.

Mösstanten sa...

När jag var liten lekte jag internatskola, inspirerad av femböckerna som jag läste. Jag hade kanske älskat den här boken också. Att verkligen gå på internatskola hade jag däremot inte älskat.

Hanneles bokparadis sa...

Mösstanten, verklighet och fiktion behöver inte vara detsamma, men böcker och filmer om internatskolor är populära, Blyton föregångare, lite som tidig Harry Potter, i mindre skala... och inget trolleri på schemat :)

Ugglanoboken sa...

Den här Blyton hade jag aldrig hört talas om. Kul!

Hanneles bokparadis sa...

Helena, Blytons böcker om flickor på internatskolor är kanske inte lika kända i Sverige, skolsystemet är annorlunda här. J.K. Rowling gjorde temat med internatskolor stort och populärt.

Hanna / Rak i ryggen sa...

Var på ett seminarium på bokmässan om alla galna styvmödrar i litteraturen, där de spekulerade i om inte frånvaron av "normala" föräldrar var en förutsättning för barn-karaktärer att trovärdigt kunna ge sig ut på vilda äventyr. Kanske liknande koncept med internatskolor?

Hanneles bokparadis sa...

Hanna, barnen Julian, Dick, Anne och Georges i Vi Fem-böckerna hade ju ganska frånvarande föräldrar, i alla fall en pappa som jobbade jämnt (oftast hemma men bakom en stängd dörr). Barnen fick vara lediga på somrarna, göra sina äventyr och utflykter på egen hand, med en ordentlig matsäck... men så vad det för flesta barn på den tiden, inga curlande föräldrar följde med.

Hanna / Rak i ryggen sa...

En annan syn på föräldraskap, men också ett annat samhälle.

Hanneles bokparadis sa...

Hanna, som tur är så har det skett förändringar i samhället under dessa decennier, men ändå är Blytons böcker fortfarande läsbara, för människor är ganska lika, man kan känna igen.

Lena i Wales sa...

Vi har fortfarande många privata internatskolor kvar här i UK, bl a två populära i min hemstad, en för pojkar och en för flickor.
Dock tror jag inte att det är så idylliskt. Man har på många skolor haft problem med övergrepp o s v.
Ha det bra!

Hanneles bokparadis sa...

Lena i Wales, i verkligheten finns säkert problem i internatskolor, nu är ju samhället öppnare, en fördel. Ett populärt tema i ungdomsböcker även nu, många unga har fått upp sitt läsintresse även med Harry Potter.

Klimakteriehäxan sa...

En Blyton-variant jag inte kände till.

Ama de casa sa...

Blyton är fortfarade Fem-böckerna för min del :-)

Hanneles bokparadis sa...

Klimakteriehäxan, alla böcker av Blytons otaliga böcker har inte blivit översatta till svenska, hon har varit väldigt produktiv.

Ama, i Sverige har Fem-böckerna blivit mest lästa :)

Vargnatt sa...

Jag har bara läst Fem-böckerna av Blyton. Den här har jag inte ens hört talas om tidigare :)

Hanneles bokparadis sa...

Vargnatt, alla delar blev inte översatta, kanske inte lika populärt :)