I will arise and go now, and go to Innisfree,
And a small cabin build there, of clay and wattles made;
Nine bean-rows will I have there, a hive for the honey-bee,
And live alone in the bee-loud glade.
And I shall have some peace there, for peace comes dropping slow,
Dropping from the veils of the morning to where the cricket sings;
There midnight’s all a glimmer, and noon a purple glow,
And evening full of the linnet’s wings.
I will arise and go now, for always night and day
I hear lake water lapping with low sounds by the shore;
While I stand on the roadway, or on the pavements grey,
I hear it in the deep heart’s core.
7 kommentarer:
Att leva på en ö kan vara en dröm och har nog varit det för många men förr innebar det också en stor isolering. Fina rader.
Fint att börja morgonen med att läsa de här raderna. Lycka, stillhet och natur - i drömmen i alla fall.
Znogge, idag har vi ju lättare att hålla kontakt, även på en ö.
Mösstanten, nånting som är lätt att drömma om, inte omöjligt att omöjligt att förverkliga heller.
Utrikiska... För jobbigt för mig att läsa :-)
Engelsk poesi är vacker. Och lite lagom lång att läsa. Så även denna dikt.
Att bo vid en evigt värdeskapande strand, det vore drömmen.
Ama, men längst ner är det på svenska :)
Anna-Lena, bo så i alla fall lite kortare tid.
Yeats är nobelist. Jag har läst denna The lakeja Island of Innisfree. Jag tycker på denna, men inte Aale Tynnis finska version.
Nyt nousen, Innisfreelle nyt mennä haluan
Ja savesta ja oksista teen tupasen
Det är liksom lågstadiet-barns dikt.
Skicka en kommentar