Herrarna satte oss hit : om tvångsförflyttningarna i Sverige av Elin Anna Labba

"De övergivna boplatserna finns över hela kustremsan i Troms fylke efter 1923. På platser som Stállonjárga, Málatmuotko och Rávdnjevággi står övergivna kåtor, hagar och förråd. Det fanns bofasta som är rädda för dem, man trodde att de gamla öde "lapplägrena" spökade. På min släkts boplats bränner någon de översta kåtorna samma år som konventionen börjar gälla. På Ránes längre norrut plockar markägaren pragmatiskt ner hagarna och använder virket till ved." (sid 70)

Herrarna satte oss hit : om tvångsförflyttningarna i Sverige av Elin Anna Labba, vinnare av Augustpriset 2020 för Årets svenska fackbok. För hundra år sedan inleddes tvångsförflyttningarna av renskötande samer i Sverige. Myndigheterna kallar lösningen för en dislokation, men på samiska föds ett eget ord; Bággojohtin, tvångsförflyttning. De första som tvingas iväg lämnar sina hem i tron att de ska få komma tillbaka.

Bakgrunden är att Norge har blivit en egen nation. Att människor flyttar över gränsen med renar är ett rött skynke för den norska staten som vill ha markerna för sina landsmän. 1919 kommer Sverige och Norge överens om att begränsa hur mycket ren som får flytta över gränsen och i och med det inleds tvångsförflyttningarna av ett stort antal renskötande familjer. Det blir också inledningen på ett mörkt kapitel i Sveriges historia.

"Det finns en hisnande motsättning i de svenska myndigheternas tolkning av ordet "nomad". Eftersom nomader per definition är människor som flyttar, anses de kunna flyttas på. "Det är klart att det anses vara lättare att flytta en renskötare same än en fastboende jordbrukare", menar Patrik Lantto, professor i historia som studerat lappväsendet som organisation." (sid 71)

Herrarna satte oss hit berättar nu historien genom de tvångsförflyttades ögon. Elin Anna Labba har samlat berättelser, foton, brev och jojktexter, och fram träder en kör av röster från de som inte längre kan berätta. Boken skildrar ett hårt liv, renar som går förlorade när de vänder norrut mot tidigare marker, barn som lämnas till släktingar och sedan blir kvar. Sorg som tystas men ändå förs vidare. 

"Norges officiella inställning under tidigt 1900-tal är att renskötseln kommer att dö ut. I Norge ska alla förnoskas och tala norska. Renskötare är en anakronism i den nya norska nationen, inte minst om de under vintern bor i Sverige eller Finland. De hör inte till Norge och de ska försvinna. Vart de ska ta vägen är inte den norska statens problem." (sid 71)  Flera smakbitar: HÄR.