Like a child, the earth's going to sleep,
or so the story goes.
But I'm not tired, it says.
And the mother says, You may not be tired but I'm tired ---
You can see it in her face, everyone can.
So the snow has to fall, sleep has to com.
Because the mother's sick to death of her life
and needs silence.
A Village Life (2020) av Louise Glück, from a fountain where all the roads in the village unite, concentric circles expand into the distance: the young and old, fields, a river, a mountain - the fountain's stone counterpart, where the roads end, human time superimposed on geological time, a Mediterranean world with luminous precision. Her focus is on moments of speculation and reflection in a dreamlike present tense.
Boken blir översatt till svenska i maj, dikterna är lätta att ta till sig men vid omläsning upptäcker man flera lager.
Hanna har läst: HÄR.
11 kommentarer:
Tack för den fina dikten som passar så bra just nu.
Mösstanten, fast någon snö har vi inte i Göteborg, trots årstiden, flera plusgrader.
Tack för den smakbiten. Här är det inte heller någon snö.
Znogge, litterär snö får duga så länge.
Utrikiska böcker läser jag helst inte, det blir inget flyt i läsningen. Struntar nog i den översatta också ;-)
Ha en bra start på veckan!
Ama, önskar dig en fin vecka i värmen :)
Vackert! Älskar hennes poesi, har Averno och Vild iris....så fina och precis som du skriver flera lager.
Är urusel på engelska så jag får välja någon annan bok, gärna med dikter, älskar det.
Christina, Louise Glücks dikter är väldigt trevlig läsning.
Wiolettan, denna blir översatt till våren, andra av hennes böcker är redan översatta.
Den ska vara en av hennes finaste. Den där trötta föräldrarösten återkommer också i Vild iris.
Hanna, inte förvånande egentligen
Skicka en kommentar