Mias Helgfråga |
Vi som läser mycket blir vi lite språkpoliser? undrar: Mia i Helgfrågan. Absolut inte, ohyfsat att rätta andra människors språk, kläder, inredning...
Hur är det med er, snöälskare eller? tycker om att skotta snö, vackert när det är vitt och ljust
21 kommentarer:
jag tycker att det är roligt att rätta dem jag känner väldigt väl och som gärna rättar mig när de får tillfälle. vi är helt enkel intresserade av orden och språket
Din tolkning av begreppet känns underlig - frisyrer, kläder, inredning? Och att det handlar om att rätta folk????? Jag lägger in helt andra begrepp i ordet.
Dessutom lyckas jag inte lägga in mig i länklistan hos Mia, som nu kräver InLinkz-konto. Vilket jag inte vet varför jag ska ha.
Mrs Calloway, visst kan det vars intressant att diskutera.
Klimakteriehäxan, nu rättar du ju min tolkning... jag vill inte ”rätta” vuxna människor, det är intressant att lyssna, höra att alla inte pratar på samma sätt.
Ja men visst är snön fin men det är så himla kallt
Mia, nu är det ovanligt kallt, man får verkligen klä på sig.
Visst är det vackert med snö, men jag kommer nog aldrig att tycka att det är kul att skotta.
Jag har svårt för särskrivningar men biter ihop. :)
Säger som Robert, skottning kommer jag nog aldrig att gilla. Det är tungt på ett otrevligt sätt. Gräva i trädgården är tungt på ett trevligt sätt.
Robert W, snöskottning är gratis motion, frisk luft ☃️
KasaLisa, särskrivningar kan bli lite roliga, men klart det viktiga är att det inte blir missförstånd.
Scylla, jag skottar med lagom liten snöskyffel.
Jag skulle aldrig rätta någon som säger något, förutom någon i familjen, men däremot så är jag en tyst språkpolis när det gäller uppenbara felaktigheter. I mitt arbete kan jag dock få utlopp för lusten att rätta ;-)
Ska man rätta någon ska det vara någon man känner väldigt väl. Min dotter och hennes man som är engelsktalande rättar min engelska ibland. Det är jag glad för. Jag kan säga de mest absurda saker ibland. :-)
Znogge, du har ju ett viktigt arbete att lära unga rätt sätt att uttrycka sig så att det inte uppstå missuppfattningar :)
Mösstanten, svenska är ju inte mitt modersmål, det kan hända att jag ibland kan behöva hjälp av familjen, då kan familjen få rätta mig ❤️
Jag blir bara irriterad om någon ska läsa nyheter och inte kan "prata" ordentligt, annars är jag tolerant, för jag vet mina egna brister.
För min del, numera är det för tungt att skotta snö, men förr hade jag ofta den sysslan på vintern.
Wiolettan, sällan jag blir irriterad vid nyhetsläsning, jag använder inte så stor snöskyffel, skönt att röra på sig.
Jag kan inte låta bli att rätta när jag ser fel som blir roliga i sitt sammanhang. Fast det är när jag VET att den som skrivit har sluntit på tangenterna av misstag. Det är lättare att se andras stavfel än sina egna, för man vet ju själv vad man tror sig ha skrivit :-D
Rättar förstås inte vuxna människor. Barnbarnen säger jag de rätta orden till genom att upprepa det korrekta. I skolan har jag förstås rättat en hel del, dock utifrån person.
Felskrivna skyltar, ja, man tänker väl att det är någon med stavningssvårigheter och ler åt det....
Snö har vi haft några veckor, det räcker!
Ama, autokorrigering ställer till det...
Anna-Lena, man får vara försiktig och selektiv med rättande, även när det gäller barn.
Jag är språkpolis, men muntligt är det bara närmaste familjen jag rättar. Skriftligt är det i mitt yrke viktigt att skriva rätt, så där rättar jag när jag blir ombedd att läsa. Och tar gärna emot korrigeringar själv.
Lotten, i yrkeslivet är det helt annat, och jag har fått många frågor och rättat andras texter när jag blivit tillfrågad.
Jag kanske missuppfattat ordet "språkpolis", att tycka till om ord och språk tillsammans med andra är väl något som kan vara utvecklande? Främmande för att det skulle vara ohyfsat att utbyta åsikter om ord och språk, sånt är väl bara roligt?
Åsa, ofta är det äldre språkpoliser som skriver insändare i tidningar och gnäller...
Skicka en kommentar