Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

20 september 2021

Trion av Johanna Hedman

"Till skillnad från Thora tyckte jag att det var svårt att prata om litteraturen vi läste. Jag var inte alls van vid att prata om böcker. Jag hade svårt att skaka av mig känslan att vi andra använde teorier och tidigare forskning för att slippa uttrycka något eget, som om vi kastade försiktiga blickar över axeln för att se efter hur en osynlig publik reagerade. Thora använde i stället teorierna som hävstänger till egna slutsatser, obekymrad över om hävstängerna gick sönder när hon använde dem. Lärarna verkade ömsom roas, ömsom förargas av hennes sätt att slå fast saker." (sid 112)

Trion (2021) av Johanna Hedman anses vara stockholmsmotsvarigheten till göteborgska Samlade verk av Lydia Sandgren, blandade recensioner av kritiker (vilket tråkigt ord!).
Thora, Hugo och August - tre vänner i tjugoårsåldern som tillbringar all tid tillsammans: hänger på caféer, cyklar till Djurgården om sommarnätterna, möter våren i Paris. Men under ytan rör sig starka känslor och funderingar om identitet, klass och kärlek. Thora är uppvuxen i en tjusig våning i exklusiva Lärkstaden. Hon och konstnären August har länge varit nära, ibland älskare. Hugo har en helt annan bakgrund, och möter Thora och August när han blir inneboende hos hennes föräldrar, där det alltid bor studenter. Hugo både fascineras och förfasas över deras privilegierade värld.

Thora gillar inte sina föräldrar, tycker de är utan egna åsikter, nästan falska, Thora vill inte berätta att hon läser litteraturvetenskap, det leder ju inte till något riktigt jobb... Jag tyckte mycket om boken, Thoras funderingar, viljan att vara sig själv. Hon vill inte vara del av föräldrarnas värld. Osäkerheten i kärleken, vänskapen. Utan att jämföra började jag tänka på irländska Normala människor av Sally Rooney. Jag är inte så bekant med Stockholm, har inte ens besökt Kungliga biblioteket, men bekant med universitetsvärlden.
 
"Kungliga biblioteket fungerade som ett vardagsrum för studenter, frilansande kulturskribenter, pensionärer och akademiker. Det var den enda platsen i Stockholm där det var regel snarare än undantag att höra bordsgrannar att diskutera Merleau-Ponty lika självklart som när vädret eller en teveserie diskuterades. Jag hade lärt mig att det var ett ställe dit man gick för att springa på vänner och kurskamrater, inte för att sitta ensam i läsesalens tystnad." ( sid 124)

12 kommentarer:

Mösstanten sa...

Roligt att du fick en fin upplevelse av boken. Jag fick det ju inte. Undrar just om den kommer att bli nominerad till Augustpriset?

Hanneles bokparadis sa...

Mösstanten, en stark kandidat, en trevlig givande läsupplevelse.

znogge sa...

Tack för tipset. Ny för mig.

Hanneles bokparadis sa...

Znogge, ny och intressant läsvärd bok om livet i Stockholm.

Ama de casa sa...

Man får i fantasin förflytta sig till platser man känner till :-)

Hanna / Rak i ryggen sa...

Kul att du gillade den, har hört blandat. Litteratur om litteraturvetare är väl ofta hajpad..? Ska ge den en chans.

Hanneles bokparadis sa...

Ama, jo, omöjligt att vara överallt 😊

Hanna, viss kännedom om universitetsvärlden underlättar, inte så länge sedan... och så minns jag hur det var att vara lite yngre, Hedman är fenomenal att beskriva den där osäkerheten, så ärligt naket.

femfemman sa...

Samlade verk, den ligger här i hyllan och väntar på att bli läst. Känns lite motigt! Får ta mig igenom den innan jag börjar på något annat i samma genre. Ha det gott!

Hannele på Hisingen sa...

Anna-Lena, jag gillade båda, inte alls motigt

KajsaLisa sa...

Tyvärr allt för få som skriver om och uppmärksammar klass nuförtiden kul att någon gör det.

Hanneles bokparadis sa...

KajsaLisa, det gjorde även Lydia Sandgren i Samlade verk.

Hanna / Rak i ryggen sa...

Nu har jag läst 100 sidor. Gillade nog Sandgren bättre, mer engagerande karaktärer. Men positivt att de läser papperstidning vid frukostbordet.