"Under de följande nätterna händer ingenting annat än att de sover. Man går mot en viss glömska av sommarens händelser.
Ibland närmar sig deras kroppar varandra i ren distraktion och är nära att vakna men sveps genast in i sömnen igen. Sedan kropparna rört vid varandra flyttar de inte mera på sig. Inte förrän någon av dem vänder sig och avlägsnar sig. Men ingenting händer som är påtagligt. Fortfarande inga blickar. Inga ord.
Ibland talar de. Vad de säger har ingenting att göra med det som händer i rummet, bortsett från att de ingenting säger om rummet." (sid 55)Blå ögon svart hår (Les yeux bleus cheveux noirs 1986) av Marguerite Duras berättar om den gråtande homosexuella mannen, som mot betalning fört med sig en främmande kvinna till sitt rum, han försöker undvika ensamhet. Han var vitklädd liksom den unge främlingen med blå ögon svart hår. De har alldeles nyss träffats på en bar inte långt från ett badhotell någonstans på den franska Atlantkusten. En svårfångad attraktion har uppstått. Men det som följer har ingenting gemensamt med trivial könshandel. De ligger och sover där på golvet nakna, oftast tysta, rör inte varandra, natt efter natt. Ändå blir man fångad av berättelsens långsamhet, vill inte sluta läsa. bernur har läst: HÄR.
9 kommentarer:
Just sådan långsamhet kan störa mig mycket men man ska aldrig säga aldrig...
Znogge, Duras har ett eget sätt att skriva intensivt utan att det händer så mycket...
Duras är alltid läsvärd tror jag.
Nu blir jag nyfiken igen. Jag tycker om Marguerite Duras.
Klimakteriehäxan, man vill läsa mer och mer av henne.
Mösstanten, jag har gillat allt jag läst av Duras hittills.
Det byggs hela tiden upp, en spänning, en nyfikenhet.
Nyfiken det blev jag.
Trevlig dag hoppas jag att du får.
Wiolettan, vissa författare är väldigt bra på det, ha en fin dag.
Jag gillar mer när det är fart och fläkt över berättelserna :-)
Ama, inte alls ovanligt, du är inte unik 🙃
Skicka en kommentar