Den skotska vinterön av Jo Thomas

Hon sträcker ut en hand för att stödja mig när jag kliver ut genom dörren på skakiga ben, i desperat behov av fast mark och frisk luft.
     "Bara se upp för..."
     När jag kliver ner på landgången och drar min kabinväska bakom mig träffas jag omedelbart av en vindstöt full av regn och salt havsvatten. Det känns som en örfil från en kall, våt fisk.
     "Vädret!" hojtar Isla över den rytande vinden.
     "Okej!"  Jag försöker le och gör tummen upp, och drar sedan upp jackans krage medan jag tar mig nerför landgången och ut på fast mark. Jag kliver rakt ner i en stor, smutsig vattenpöl och önskar att jag hade haft något mer praktiskt på fötterna än snygga, lågklackade pumps. Det är mitt enda par. (sid 35)

Den skotska vinterön (2021) av Jo Thomas berättar om Rubys vars karriär som sångerska är äntligen på väg att ta fart när hennes röst bryter ihop. Hon bestämmer sig för att boka in sig på ett retreat på Teneriffa för att återhämta sig. Men ett oväntat samtal från en främling sätter stopp för hennes planer. Istället för att resa söderut tvingas hon resa till en avlägsen ö i Skottland för att träffa en farfar hon aldrig tidigare mött. 

Stadstjejen Ruby vet att hon kommer göra resan till de vindpinade stränderna så kort som möjligt, särskilt eftersom en familjekonflikt resulterat i att hon egentligen inte är välkommen till Teach Mhor hennes pappas föräldrahem. Snart efter att hon anlänt till det stora huset med utsikt över havet förstår hon dock att familjesituationen inte är så självklar som hon trott. Dessutom har det dykt upp en oväntad gäst i huset, som inte verkar ha några planer på att åka därifrån. En berättelse om en andlöst vacker och avlägsen ö i Skottland, ett gammalt hus fyllt av familjehemligheter och om vikten av att hitta sina rötter.

    Efter ett tag reser sig Lachlan och lämnar rummet.
    Typiskt! tänker jag grinigt. Här lämnar han mig med alla dessa papper. Men det måste vara här någonstans. Det måste det vara. Allt annat finns ju här! Jag rycker i en låda som fastnat längst bak i skåpet och drar ut den så att det flyger papper överallt. När jag öppnar lådan noterar jag att den är full av foton. Jag bläddrar igenom dem och ser bilder av min pappa, och av Hector. Det finns några som föreställer destilleriet också, där arbetarna står framför den röda tegelbyggnaden. Tårar stiger upp i ögonen. Familjen jag aldrig kände, och pappan som inte är här. (sid 145)

Flera smakbitar : HÄR.