1 kg och 777 sidor inleds 1986. Det är året för Tjernobylkatastrofen, Challengerolyckan och Palmemordet, men också ett år som präglas av en djup regeringskris i Norge. Syvert Løyning, en ung man i tjugoårsåldern som precis har återvänt hem till huset där han vuxit upp, drömmer en natt om sin döde far. Men det är något som inte stämmer. När han de följande dagarna börjar att söka igenom faderns efterlämnade saker får han också upp flera tidigare okända spår som alla leder till Sovjetunionen.
Romanens andra del utspelas trettio år senare i Ryssland. Biologen Alevtina åker tillsammans med sin lille son till Samara för att där fira sin fars åttioårsdag. Som ung ställde hon många existentiella frågor men under de senaste åren har livet allt mer handlat om att försöka få ihop vardagen. Hennes vän Vasilisa är poet och går snarare åt rakt motsatt håll: hon är nämligen fullt sysselsatt med att skriva en bok om en tro på evigt liv.
Första halvan en välskriven tidsresa från 1986, kläder, musik, mat. Knausgård skriver vackert, noggrant och detaljerat. Syvert är ganska noggrann också, han tar hand om sin lillebror och mor, nu när han är hemma från lumpen, där han hade varit kock. Det händer kanske inte så mycket i boken men är ändå en blandvändare. Knausgård slutar med riktig cliffhanger, bara att fortsätta med tredje delen.
"Jag var inte säker på om det gick att panera fiskfilé som hade varit fryst. I det militära hade fisken alltid varit färsk, men det borde inte betyda något, poängen med att frysa in mat var väl att den var som ny när man tinade den?
Jag satte på potatisen, fyllde en skål med mjöl, en med ägg och en med ströbröd, skalade morötterna och började riva dem, hämtade en påse frysta ärtor i källaren, skar upp ett par citroner och dukade innan jag vred upp plattan under stekpannan på fullt och hällde i lite olivolja och en klick smör som seglade ut i den tjocka oljan medan den sakta smälte, samtidigt som jag saltade och pepprade filéerna och började vända dem en efter en i mjöl, doppa dem i ägg och så vände dem i ströbrödet. Smöret i stekpannan var nötbrunt och fint. Jag vred ned värmen lite och lade i de två första bitarna. Det fräste till. Stekoset fyllde köket och jag öppnade fönstren på vid gavel medan jag tänkte att jag måste komma ihåg att få fläkten lagad. Jag lyfte lite på en av filéerna med stekspaden. Den var brunsvart i ena kanten, på gränsen till bränd.
Mamma kom in i köket. Hon såg bättre ut men lite trött.
- Mm, det ser gott ut, sa hon.
- Det är ett sicilianskt svartfiskrecept, sa jag." (sid 246) Fler smakbitar: HÄR.
21 kommentarer:
den tänker jag också läsa. tack för smakebiten!
Mrs Calloway, Knausgård skriver vackert, trevlig läsning.
Mycket mer lättläst än vad jag trodde. Får nog testa... med risk för att inte komma igenom... gillar sällan alltför detaljerade skildringar. Men man vet aldrig... Glad söndag! //Anna-Lena
Jag har ju bara läst en enda bok av Knausgård och om jag hade funderat på att ge honom en ny chans så ändrade jag mig nu. Om det är något jag inte gillar i böcker så är det detaljer och här var det väldigt noggrant beskrivet hur man gör saker som de flesta känner till 🙂
Anna-Lena, Knausgård har svårt att stryka, men han skriver vackert.
Monika, det är en konst att beskriva saker som alla känner till 🙂
Tack för smakebiten, jag har inte läst något av författaren
Det var litt av en tykkelse på den boken! Jeg er ikke så flink til å lese tykke bøker, jeg kommer halvveis og så faller jeg ut litt. Noen ganger tar det tid før jeg kommer meg videre :-) Ha en riktig fin søndag!
Nu blev jag för första gången någonsin sugen på att läsa en bok av Knausgård!
Tack för smakbiten. Höll i den på bibblan i fredags men den stannade på bibblan. Kanske dumt...
Tack för smakbit. Inte läst något av Knausgård.
Tack för smakbiten och ha en fortsatt fin söndag!
Lotten, jag har läst Knausgårds fina årstidsböcker, vill läsa mer.
Znogge, boken försvinner inte från biblioteket.
Tack för smakbiten! Den tänker jag inte läsa.
Har köpt Morgonstjärnan den blev jag nyfiken på. Får se när jag tar tag i den. Har inte läst något av honom innan. Kanske kan bli fler det får framtiden utvisa.
Cinnamon, det trodde jag inte heller.
Kerstin, tyckte mycket om Morgonstjärnan, kommer nog att läsa den tredje delen så småningom.
Att läsa om 1986 låter intressant, men jag tycker att Knausgård är alltför detaljerad. Jag har bara läst den första delen i Min kamp.
Ylva, Knausgård har svårt att stryka, men han skriver vackert.
Knausgård har jag bara någon aversion mot och vill inte testa. Har samma tänk inför Schulman.
Bokdivision, då missar du två riktigt bra författare
Jag har läst i detta år Knausgårds Min Kamp delar 5 och 6 (tidigare andra delar). Det är fint att han har skrivit en ny roman.
Jokke, Min kamp väntar i bokhyllan.
Skicka en kommentar