Isabelle (1910) av André Gide har en viss sanningshalt, berättar om den unge 25-årige Gérard Lacase från Sorbonne som studerar för sin doktorsexamen om Jacques-Bénigne Bossuet på det avlägsna slottet Quartfourche i norra Normandie. Han blir kär i ett porträtt av Isabelle, dottern till familjen som äger slottet. De bor isolerat och får inte besök så ofta. Gérard blir vän med den unge Casimir som är lite handikappad och har svårt att gå, kan det bero på att moder som inte bor på slottet är ogift? Gérard tröttnar på det tråkiga livet efter nån vecka, och lämnar slottet. Men medaljongen på det vackra Isabelle, som är Casimirs mor, lockar honom tillbaka. Slottets ägare hade dött och allt är annorlunda. Boken är läsvärd, är filmatiserad också.
- Ursäkta, madame... är det här Quartfourche?
En liten handarbetskorg stod på trädstammen bredvid henne, full av trådrullar, syverktyg, hoprullade och lösa florbitar; hon var syssselsatt med att sy fast en florskant vid en anspråkslös kapotthatt av filt hon hade i handen. Ett grönt band, som hon tydligen nyss hade sprättat lös på marken, passade inte i sorg. En mycket kort mantilj av svart kläde täckte hennes axlar och när hon lyfte på huvudet lade jag märke till det simpla spänne som höll ihop den vid halsen. Tydligen hade hon sett mig redan på avstånd, ty min röst tycktes inte överraska henne.
- Kommer ni för att köpa egendomen? frågade hon (sid 138) översättning av Göran Schildt 1950
5 kommentarer:
Intressant. Av Andre Gide har jag bara läst en bok. Borde läsa mer.
Jag kände, överraskande nog, att jag hade läst det där tidigare och det vet jag att jag inte har gjort men troligen, mycket troligt, har jag sett filmatiseringen. Ser allt framför mig. Nu blev jag nyfiken på Andre Gide. Spännande.
Mösstanten, Gide har skrivit ganska mycket, jag tyckte om denna.
Karin, skulle vara kul att se filmen, bra historia.
Helt obekant för mig men kan spontant känna att den gör sig bra som film.
Znogge, fick Nobelpriset i litteratur 1947, trevligt att variera sin läsning.
Skicka en kommentar