Mitt namn är Oliva Denaro av Viola Ardone

Mitt namn är Oliva Denaro (2022) av Viola Ardone handlar om en ung kvinna som slåss för sin frihet i en tid då kvinnors frihet var strikt begränsad av traditioner, religion och fördomar. Året är 1960 och Oliva Denaro är sexton år. Hon bor i en liten siciliensk stad där hon ständigt hört sin mamma förmana och varna för allt som en flicka inte får göra; inte klä sig fel och annat. ”Det passar sej inte” säjer moder till allt. Oliva älskar att springa i träskor och i hemlighet kopiera filmstjärnor i sitt skrivhäfte som hon gömmer. Hon älskar att plocka sniglar och grodor med sin pappa vilka de säljer på torget. 

Hon gillar inte tanken på att bli kvinna, leva begränsat, hon vill välja sitt eget liv. Hon får sluta på lärarseminariet efter två år, fast fader önskat att hon kunde få utbildning och inte vara beroende av en man. Detta sker för sextio år sedan, fortfarande finns det länder där kvinnan är mannens egendom, hon har inget egenvärde. Det hjälper inte att vara lydig flicka.

Författaren Viola Ardone har examen i litteraturvetenskap och undervisar i latin på gymnasienivå.

"Jag har aldrig varit och sett på film eftersom min mamma säger att det sätter griller i huvudet på mig, därför nöjer jag mig med att titta på filmaffischerna som är uppsatta längs gatorna och sedan i hemlighet teckna av ansiktena i skrivboken. Min vän Liliana pratar ansikte mot ansikte med männen, tittar inte bort, och jag får inte umgås med henne eftersom hon inte är en ordentlig flicka, men hon och jag är de enda som ingen vaktar, och efter skolan går vi en lång bit ev vägen tillsammans." (sid 17)

   "Vad försöker du säga, Olivia? Jag förstår inte."
   "Kvinnan är aldrig singularis."
   "En kvinna, flera kvinnor", hade hon räknat på sina fingrar. "Singularis, pluralis."
    Men jag var ändå inte övertygad. "En kvinna som är i singularis finns inte. Om hon är hemma är hon med barnen, om hon går ut är det för att gå i kyrkan eller till marknaden eller begravningar, och också där är hon tillsammans med andra. Och om det inte är andra kvinnor som vaktar henne måste en man följa med henne. Jag har aldrig sett en kvinna i singularis" sa jag blygt. (sid 39)