Omläsning är underskattat, bra böcker fungerar. Läst om tjugo Vi Fem-böcker, lika roligt fortfarande. Ifall man hittar en bra översättning, äldre Vi Fem översatta av Ingegerd Lindström är bra. I nyare översättningar av Kerstin Lennerthson är det engelska nertonat, ortsnamnen översatta till svenska, trist. Vid läsning känner mig ung och äventyrlig och tror att jag är i engelska landsbygden. Fungerar vid svår lässvacka.
Vilken bok skulle du vilja läsa om igen för första gången, och varför? undrar: Mia.
18 kommentarer:
Blyton är Big, ingen tvekan om det.
Klimakteriehäxan, impad att olika teman i hennes böcker!
Omläsning är jättebra och just för barn fungerar det alldeles utmärkt. Även för vuxna faktiskt så visst är det underskattat. Synd att nyare översättningar tar bort det mest engelska. Sådan "behandling" av orden ogillar jag.
Znogge, de bästa böcker är såna som man vill läsa om.
Jag har aldrig läst Fem böckerna.
Vi fem böckerna slukade jag som barn. De enda böckerna jag läst om och om igen är Harry Potter serien. Och det gjorde jag som vuxen. Annars läser jag aldrig om böcker.
Jag brukar inte vilja läsa om böcker eftersom det kommer så mycket nytt och finns så många gamla jag vill läsa, men läste nyligen om Tjuvarnas stad till min cirkel, en fantastisk bok! Har man barn och barnbarn kan man såklart läsa samma bok flera gånger. Astrid Lindgren håller fortfarande till exempel.
Harry Potter är jag lite nyfiken på, har sett filmatiseringarna.
har nog läst en och annan Blyton utan att fastna för livet. tror att det står kvar någon titel i dotterns bokhylla så jag får kanske läsa om
Mrs Calloway, jag har inte gett några Blyton böcker till barn eller barnbarn. Lite nyfiken vad en tolvåring idag skulle tycka om hennes böcker.
Men vad konstigt att översätta stadsnamn! Gillade verkligen Fem-böckerna när jag var barn.
Anna i Portugal, på 1970-talet var det konstig mode att försvenska alla namn. Nu är vi mer beresta och känner invandrare med annorlunda namn.
Kul! Jag skall prova att läsa om några av Äventyrsböckerna av Enid Blyton. Jag gillade Fem-böckerna, men ännu mer serien om Lucy-Ann Trent, Dinah Mannering, Jack Trent, Philip Mannering, Kiki, Bill Cunningham.
Annette, kul att testa barndomsfavoriter, för mig blev det ingen besvikelse, fick en bra känsla 🙂
Ja jösses, Fem-böckerna kanske man skulle läsa igen. Älskade dem som ung.
Lena, jag blir fortfarande på gott humör av Blyton 😍
Härligt! Sådana äventyrliga böcker är verkligen toppen. Underligt förresten med de översatta ortsnamnen, det tror jag inte jag varit med om förut.
Åsa, på 1970-talet försvenskade man mycket, bedrövligt.
Skicka en kommentar