Vem minns inte tråkiga dikter man var tvungen att läsa i skolan... Jag bloggar ibland om dikter jag tycker om, men får direkt kommentarer: "Jag läser aldrig dikter!" Det lite träningssak, det finns dikter som inte är roliga, man kan inte tycka om allt. Lärarna själva läser inte poesi. Egen osäkerhet hämmar många lärare i poesiundervisningen. Bra poesi väcker nya tankar vid omläsning. Nobelpristagaren Louise Glück skriver prosadikter som är relativt lätta att ta till sig.
"Poesi är ett brett begrepp - på samma gång väldigt vagt och fritt och väldigt precist och reglerat. För mig blir definitionen: när ord sätts samman så att de krockar. Krocken skapar en spricka, det kommer in ljus från ett helt annat håll, och plötsligt uppstår en annan betydelse eller känsla.
Det kan bli en atomklyvning som ställer världen på ända, eller en liten putt som som lägger något till rätta. Ibland föds en ny trevande tanketråd, ibland formuleras en trasslig härva av känslor till en klarröd slutstrof. Ibland säger dikten ingenting", skriver Ulrika Fjällborg.
2 kommentarer:
Spontant sätter jag mig så gott som aldrig och läser poesi, men jag har infört en rutin att läsa en dikt varje morgon. Det blir inte riktigt varje, men på så sätt läser jag ändå ganska många dikter på ett år och det är berikande.
Mösstanten, intressant att berika sin läsning, upptäcka nytt.
Skicka en kommentar