En mörk, märklig och underhållande berättelse som kan föra tankarna till en modern Agatha Christie, med överraskande vändningar ända fram till slutet. Det har gått ett decennium sedan de sågs. Nu samlas familjen Darker igen för att fira farmors 80-årsdag hemma hos henne på Seaglass, ett viktorianskt stenhus på en egen ö utanför Cornwalls kust. Tidvattnet stiger, en storm drar in och snart är de helt avstängda från omvärlden. Det visar sig snart att alla i familjen bär på hemligheter. Daisy, som aldrig haft någon bra relation till sin familj. Storasystrarna Rose och Lily. Deras frånvarande far och kyliga mor. Den frågvisa systerdottern Trixie och den förmögna farmodern.
Vid midnatt hittas en familjemedlem död. Men det är bara början. Det finns en mördare bland dem – men vem? Och varför? Isolerade på ön tvingas familjen Darker gräva djupt i sitt mörka förflutna. Samtidigt som de kämpar för att överleva tills tidvattnet sjunker... Modernista.
"Farmor är en kvinna som bara säger och gör saker en gång och hon ersätter inte saker såvida de inte är trasiga. Hon brukade ställa in blommor i våra rum när vi kom hit som barn men vasen i mitt rum är tom nu. Där står ett silverfat med potpurri i stället, en fin blandning av tallkottar, torkade blomblad och små snäckskal. I bokhyllan står ett exemplar av Daisy Darkers lilla hemlighet. Det påminner mig om min egen hemlighet. Den jag aldrig har velat avslöja. Jag låser in den i lådan i huvudet igen, på samma ställe där den brukar ligga. Havet fortsätter att ljudsätta mina oroliga tankar som om det försöker tysta dem med sitt oavbrutna hyssjande. Det är ett trösterikt ljud. Jag hör vågorna slå in mot klipporna nedanför och mitt sovrumsfönster är fläckigt av havsvatten." (sid 22)
4 kommentarer:
Nu blir jag nyfiken. Den får åka in i minspänningsläslista.
Mösstanten, jag tyckte mycket om Alice Feeneys Evelyn Hugos sju äkta män.
Det låter verkligen som en hederlig pusseldeckare i Christies anda. Den noterar jag.
Znogge, gillar författaren.
Skicka en kommentar