Olydnaden av Alberto Moravia

har ätit frukost ute på altanen hela oktober:

Olydnaden (1948) av Alberto Moravia
Runt 1940 i tåget fick 15-åriga Luca bad hans föräldrar honom köpa mat på stationen och inte på tåget. Han blir arg och börjar tänka att världen är fientlig mot honom. På gymnasiet förvandlas denna ilska till vägran att studera. Han upptäcker att hans föräldrar har ett kassaskåp med mycket pengar, vilket äcklar honom. Hans föräldrar blir målet för hans hat mot världen: han vägrar allt som kommer från dem. Han säljer sina böcker, kastar sina fickpengar. Han kämpar för att undvika allt han älskar. Han svälter sig själv och blir sängliggande i tre månader och är övertygad om att han kommer att dö. Hans återhämtning kommer att bota honom från hans existentiella kris.
Moravia berättar som en objektiv iakttagare. Med sitt sinne för chockerande kontraster ställer han det groteska och motbjudande vid sidan av det ömtåliga och hjälplösa trevandet hos en ung osäker människa och låter honom komma till klarhet på desillusionens väg.

    "En dag gjorde fadern honom förlägen, då han vädjade inte längre till hans aptit utan till en djupare känsla, som han inte visste att han hade kvar. Han hade redan inskränkt sin matranson sedan någon tid tillbaka, men föräldrarna tycktes inte fästa stort avseende vid hans bristande aptit. En dag lade han märke till ett litet paket, som låg bredvid faderns tallrik, och när lunchen var slut, såg han att fadern tog paketet  och högtidligt lossade snöret.
     Det var en bakelse, och just en sådan bakelse som Luca förut hade tyckt mest om. Fadern lade undan papperet och snöret, lade bakelsen på en tallrik och sade på sitt långsamma och godmodiga sätt:
    - Jag har köpt en bakelse. Jag gick förbi ett konditori, och så köpte jag den. Den är säkert god.
    - Jag hoppas du inte har köpt den åt mig, för du vet att jag inte tycker om bakelser, sade modern.
    - Jag har faktiskt köpt den åt Luca"   (sid 79) Flera smakbitar: HÄR.