Minnen från glömskans städer (2023) av Gunnar Harding.
Hans poesi är avklarnad, konkret, vardagsnära och stillsamt vemodig.
Det börjar bli sent. Gata för gata växer glömskans städer. Tiden finns snart bara i vad den lämnar efter sig. Vänner och förtrogna har fallit ifrån, en efter en. Utanför lägenhetens fönster mörknar byggnaderna, träden, himlen. Och på tv löser kommissarie Wallander sitt sista fall. Nutid dåtid.
En ny diktsamling och den tjugoförsta sedan debuten Lokomotivet som frös fast (1967).
Long-distance call
Det var obetänksamt av mig
att skriva in mina vänners namn
i adresskalendern med bläck.
Det går att dra ett streck
över en ändrad adress ett utbytt telefonnummer
men inte över döda vänners namn.
De måste stå kvar där orörda.
Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.
Leta i den här bloggen:
29 februari 2024
Minnen från glömskans städer av Gunnar Harding nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2024
Etiketter:
Biografier,
Harding Gunnar,
Lyrik,
Nordiska rådets litteraturpris
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Bra att bli påmind om Gunnar Harding. Det är kanske dags för en poet att vinna priset den här gången.
Mösstanten, två poeter nominerade nu, även finskan Eva-Stina Byggmästar.
Det är sorgligt när man får döda vänner i adressboken. Jag har tagit bort några döda vänner på Facebook.
Ylva, döda vänner i Facebook får man också, vissa syns på födelsedagen.
jag gillar Harding. ska kolla mitt bibliotek
Mrs Calloway, jag gillar också Harding, har några i bokhyllan
Skicka en kommentar