Emelie har flytt staden för skogen och ser plötsligt en grupp människor. Vad är det som händer nere vid vattnet? Sju är de, alla med sin egen särskilda förmåga. Någon var här först och är liksom grunden för allt.
Ett gäng vindklippta människor som ville hoppa av ekorrhjulet av olika anledningar. De hamnar på samma plats och blir en grupp, som en myrstack där alla har olika uppgifter att sköta.
Jag har läst noveller av Annika Norlin tidigare, hon har otrolig förmåga att beskriva människor. Denna är en riktig bladvändare.
"Jag orkade allt. Jag hade byggt upp ett imponerande kontaktnät, det blir så om man spenderar åtta år på tio-tolv olika arbetsplatser. Jag gick ut efter jobbet, nästan varje kväll. Först jobbade jag över, sedan gick jag ut. Jag gick på fotbollsmatcher, på teaterföreställningar, på fester, till gymmet. Jag drack drinkar på barer, sprang löprundor, hade bokklubbar. Jag doppade tån i gemenskap, i några timmar doppade jag. Sedan gick jag hem, till min lägenhet, som jag köpt själv, målat väggarna i färgen äggskal. Jag hade stora utgifter, lånen var dyra, men jag älskade varenda kvadratmeter av lägenheten, som förklarade för mig att jag var autonom. Jag var beredd att arbeta ihjäl mig för att fortsätta ha den." (sid 11) Flera smakbitar: HÄR.
17 kommentarer:
Stacken står på tur. tack för smakebiten!
Mrs Calloway, tyckte mycket om Annika Norlins debut.
Åh, nu blir jag verkligen sugen, tack för smakbiten!
Hanna, helt otrolig bok, så annorlunda, riktig bladvändare.
Spännande att läsa böcker dom personer, kända i södra sammanhang, har skrivit.
Anna-Lena, Annika Norlin är intressant läsvärd författare.
Att arbeta ihjäl sig för att kunna behålla en lägenhet låter inte så genomtänkt. Det sista vilostället är betydligt mindre än lägenheten.
Robert W, gäller att inse det i tid
Den vill jag läsa!
Hoppas du njuter lika mycket som jag gjorde när jag läste den! Tack för påminnelse
Oj, jag blir utmattad bara av att läsa den smakbiten..
Den här har jag lagt till på läslistan i min streamingtjänst då jag är nyfiken på den.
Ambition är nog bra men det finns gränser :)
KajsaLisa, det finns absolut gränser hur mycket man mäktar med!
Läste den för ett tag sen, gillade den. Ser nu att den också nominerats som kandidat till Årets bok (som jag iofs anser är en värdelös tävling men ändå).
Denna kände jag inte till.
Klimakteriehäxan, tyckte mycket om boken.
Monika, då är det ju bra att du fick en Smakbit.
Skicka en kommentar