Sinnenas tid (Passion simple 1991) av Annie Ernaux väckte stort uppseende vid publiceringen i Frankrike 1991, är en djärv återspegling av en mogen kvinnas tankar och handlingar - en beskrivning av passionens väsen, bortom alla sociala och kulturella värderingar.
En kvinna väntar på en man. Under ett år lämnar hon knappt sin
lägenhet, lever bara för deras korta sinnliga möten, dikterade av honom.
Allt som varit hennes liv - vänner, arbete, kulturella intressen,
intellektuella utmaningar - har reducerats till passiv längtan. Smärtan
av att så fullständigt leva för någon annan är oundviklig. Men kanske är
det ändå värt det. Tänk vad kärlek var svårt innan mobiler.
"I början, när jag vaknade klockan två på morgonen, var det mig likgiltigt om jag levde eller dog. Det värkte i hela min kropp." (sid 49)
Älskarinnan av Malin Lindroth har samma tema.
11 kommentarer:
Den är bra och provocerande. Annie Ernaux är en mycket intressant författare.
Inte läst den, men blir nyfiken.
Ha det bra!
Mösstanten, denna läste ja innan hon fick Nobelpriset.
Detta var den första boken av Ernaux som jag läste, för ganska många år sen. Köpte den på bokrean, min blick drogs till det vackra omslaget med äpplet. Och jag gillade innehållet. Anade förstås inte att jag stiftat bekantskap med en blivande Nobelpristagare.
Klimakteriehäxan, något speciellt att läsa em Nobelpristagare innan, det har hänt min några gånger.
En speciell bok tyckte jag men klart läsvärd.
Znogge, ganska stark berättelse.
Låter som om den skulle göra mig arg, ilsken, ja riktigt förbannad. Borde ju börja läsa och kolla om det så är..
Anna-Lena, tror inte att unga kvinnor beter sig så idag...
Hehe, jag blir helt klart nyfiken och vill läsa mer.
Hanna, hoppas kvinnor inte beter sig så idag.
Skicka en kommentar