Följeslagare av Ali Smith

Följeslagare (Companion piece 2023) av Ali Smith. Översättare Amanda Svensson.
En dag mitt under pandemin får konstnären Sandy Gray, vars far ligger isolerad på ett sjukhus, ett oväntat samtal från Martina Pelf, en bekant från universitetet. Martina har en mystisk fråga hon fått efter att ha tillbringat en hel dag inlåst i ett rum hos gränspolisen.
Sandy har hjälpt henne med en diktanalys för länge sedan.
Nu knackar Martina på hennes dörr, Sandy vill inte släppa in dem för smittorisken. Men snart har Martina flyttat in i hennes hus med sina vuxna döttrar. Och Sandy får bo i sin pappas tomma hus.

I 1500-talets England blir en föräldralös flicka satt som lärling hos en kvinnlig smed. Det är en mörk och brutal tid, med härjande epidemier. Pesten. Flickan drabbas hårt, men håller sig uppe genom smideskonsten och en oväntad vänskap. Vad har dessa berättelser att göra med varandra? bernur har läst: HÄR.

Ali Smith är skicklig samtidsförfattare. Med nya och gamla historier.

    Tavlan som jag med stor omsorg målade och gav till dig förra julen. Den är en visuell representation av Keats-dikten som den raden kommer ifrån. Ett träd om vintern som inte behöver sakna sin sommargrönska eftersom träd inte minns eller ångrar nånting, och det är just därför som de är lyckliga, för att de bara fortsätter vara träd som gör vad träd gör. Tills, du vet, någon hugger ner dem.
    Tystnad.
    Sedan säger min far:
    all denna bildning, och herregud det enda du gjort av den är ett liv ägnat åt att måla ord ovanpå varandra så att de inte ens går att läsa.
    Tack för konstkritiken, säger jag. (sid 69)