Brorsan hade en vevgrammofon (1979) av Elsie Johansson
Jag blev poeten i familjen,
hur det nu kunde komma sig,
skriv något vackert, sa mamma,
föresvävad
sin rumphuggna ungdoms liljavit och ros.
Hon är för djävlig på att dikta, jäntfan, sa pappa,
han behövde all slags stolthet.
Men systrarna stod eniga:
tro inte att du ÄR.
Och jag var inte någon
6 kommentarer:
Så är det väl.... tro inte att du är något, för att du råkar ha fått en visst talang. Man får vara nöjd med sig själv ändå. Och inse att man är rätt bra, på vissa saker. det gör jag, men det skulle jag aldrig våga säga högt. Go kväll!
Anna-Lena, visst lyser Jantelagen tydligt, så var det förr.
Jantelagen ska man strunta i för den handlar bara om att trycka ner i stället för att lyfta. Alla är vi bra på något och det ska vi vara stolta över!
Znogge, helt rätt, nu får man tycka om sig själv och vara nöjd.
Tack för att bli påmind om den här boken som jag inte har läst.
Mösstanten, visst är Elsie Johansson bra.
Skicka en kommentar