Allt det blå på himlen

Allt det blå på himlen (Tout le bleu du ciel 2025) av Mélissa Da Costa Modernista. Hennes debut, 2023 var Da Costa Frankrikes bäst säljande författare.

Tjugosexåriga Émile har drabbats av en tidig demens-sjukdom och förväntas bara ha två år kvar att leva. I stället för att tillbringa resten av sitt liv instängd på sjukhuset bestämmer han sig för att bryta sig loss och åka på en sista resa. I en annons på internet söker han efter någon att dela resan med, och till sin förvåning möter han några dagar senare Joanne framför den husbil han i hemlighet skaffat sig. Den unga kvinnan i den stora svarta hatten, med en ryggsäck som enda bagage, ger ingen förklaring till varför hon är där.
     Det blir början på en fantastisk resa, där varje avstickare innebär nya möten och nya självinsikter. En resa som rymmer sin beskärda del av rädsla, men också glädje, vänskap och kärlek.

Byn Pouzac ser inte alls ut som en bergsby. Den är ganska platt. Här finns enbart fält och plataner. Husen är alldagliga, lika dem hemma hos Émile i Roanne. Han ser fram emot att se alphyddor, gamla stenruckel, granar.
     Han kastar en blick in i husbilen. Inte ett ljud, inte en rörelse. Ändå tror han sig ha hört något. Ett diskret ljud, som en skakning. Han fortsätter tugga, plattar till kartan med baksidan av handen. Det hörs igen. Ljudet hörs igen. Det låter som en telefon som vibrerar. Ändå är han säker på att han inte satt på sin. Han känner sitt hjärta slå allt snabbare. Kan han ha gjort det? Det har hänt honom ganska många gånger på sistone, att han slagits med häpnad, att han inte mints att han precis ringt ett telefonsamtal, stängt av sin dator eller dukat undan. Det är en märklig känsla att sitta där utan att förstå att han precis haft en blackout. (sid 47)