Det sista mordet vid världens ände av Stuart Turton

Det sista mordet vid världens ände (Last Murder at the End of the World 2025) av Stuart Turton Modernista. En brittisk författare och journalist. Hans två första romaner, De sju morden på Evelyn Hardcastle och Djävulen och det mörka vattnet, hyllades av kritikerna och översatts till 37 språk.

En apokalyptisk dimma har svept fram över planeten och utplånat allt i sin väg. Allt utom en idyllisk liten ö, där etthundratjugotvå bybor och tre forskare lever i fridfull harmoni. Byborna nöjer sig med att fiska, odla och festa, de följer det nattliga utegångsförbudet och gör vad forskarna säger åt dem att göra. De allra flesta har funnit sig väl till rätta på ön.
När en av samhällets forskare och ledare, Niema, hittas brutalt knivmördad slås den trygga tillvaron i spillror – särskilt som mordet samtidigt har triggat en nedstängning av det säkerhetssystem som omsluter ön och är det enda som håller dimman tillbaka. Inte nog med det: Systemet har även raderat allas minnen av mordkvällen, vilket innebär att någon på ön är en mördare utan att själv veta om det.
     Det enda sättet att återaktivera säkerhetssystemet är att hitta Niemas mördare. I detta livsavgörande uppdrag hittar bybon Emory, som dittills haft svårt att finna sin plats i gemenskapen på ön, till slut en möjlighet att tjäna byn med sina särskilda förmågor. Men hon har oddsen emot sig: Om mordet inte blir uppklarat inom 107 timmar kommer dimman att förinta ön och alla dess invånare. Översättning av Ragnar Strömberg.

    "Du lovade mig att de där experimenten skulle vara över", ryter Hephaestus med skrovlig röst.
     Ursinnet i hans röst får Emory att nervöst rygga ett steg tillbaka in i mörkret. Hephaestus är huvudet längre än alla andra i byn och dubbelt så bred. Han har klippt ner håret vårdslöst till sårskorpor och stubb, en djup skåra löper nedför höger sida av ansiktet. Hans händer är enorma. Liksom hans armar. Hans ben. Hans bröstkorg. Matis skämtade en gång om att det enda sättet han kunde skulptera Hephaestus på vore att börja nagga vulkanen bakom byn i kanten. (sid 44)