Jag har inte kommit ur min natt (Je ne suis pas sortie de ma nuit 1997) av Annie Ernaux.
De sista orden mamman skrev blev titel på boken. När mamman får Alzheimers börjar Annie Ernaux att skriva dagbok: om hur hon förändras från dag till dag. Gradvis förändras också deras förhållande. Mamman blir som ett barn, och Annie måste inta omsorgsrollen - en roll hon varken klarar av eller vill ha.
En dagbok: om hur hon förändras från dag till dag. Gradvis förändras också deras förhållande.
"Jag har sökt min mors kärlek överallt i världen. Det här som jag skriver är inte litteratur. Jag ser skillnaden gentemot böckerna som jag har skrivit, eller snarare gör jag inte det. för jag kan inte skriva annat än detta, det här begäret att rädda, att förstå, men först och främst rädda." (sid 117)
Kvinnan skulle man kanske också läsa om för att förstå.
10 kommentarer:
Den vill jag läsa!
Mösstanten, denna är väldigt personlig, naken.
Den skulle jag kunna tänka mig. Vi har haft Alzheimer på nära håll och det är tufft.
Znogge, min 90-åriga mor mådde utmärkt, utmärkt minne, men jag har jobbat med äldre.
Jag vet faktiskt inte om jag vill läsa denna.
Klimakteriehäxan, en speciell mycket personlig bok.
Så jobbigt när en mamma får alzheimer. Min mormor fick det men då var hon gammal.
Ylva, min far också, men han bodde i Finland, han kände inte oss, hans barn.
Jag skrev också en "bok" om min mor, efter hennes bortgång. Ett sätt att sörja. Ett sätt att bearbeta tiden då hon gick in i sin demens. Skickade in till någraförlag, bl.a. förlaget som ger ut böcker/tidskrifter om demens. Ingen ville ge ut den... men finns i ett ex, utskriven från dator, i en hylla härhemma...😄
Anna-Lena, skriva dagbok är väldigt bra, saker blir tydligare.
Skicka en kommentar