doggy bag, törs du be?

Vi slänger för mycket, matrester är ett stort kostsamt miljöproblem.

Vi åt rejäla räkmackor på Gothia Towers 23:e våning med solnedgång över Göteborg som utsikt. Jag orkade inte äta upp allt, utan bad servitrisen om att få med mej resten. Jag hade ju betalat mackan och det är slöseri att slänga mat. Restaurangerna tycker också att det är skönt att slippa slänga så mycket. Hur gör du?

Släng inte maten! : ta tillvara allt du handlar av Birgitta Rasmusson är slutsåld, finns på biblioteket. Ta vara på den mat vi betalar för och släpar hem. Varje person slänger 2 kg mat varje vecka, samtidigt gnäller vi att maten är dyrt - ologiskt. Sluta släng : Enkla sätt att slippa matsvinn av Kate Turner.

Efter en underbar Laleh-konsert.

Årets bok 2018 - topplista

Läst två av Årets bok 2018 och har inte avsikt att läsa flera.

Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan berättar om Nina som älskar böcker men hotas av avsked som bibliotekarie och blir tvungen att flytta till Skottland, gillade denna.

Nej och åter nej av Nina Lykke är ingen rolig bok. En viss igenkänningsfaktor. Ingrid och Jan har firat silverbröllop, sönerna är vuxna men uppför sig som hotellgäster, lite mer krav på dem skulle inte skada. Ingrid är trött på det mesta; på plikttroget sex med maken, på sitt lärarjobb, allt.

Vecka 32: Årets bok 2018 – De nominerade jag läst är Johanna nyfiken på.

återvinning à la Thomas Bernhard

Självbiografierna : Orsaken, Källaren, Andhämtningen, Kylan, Ett barn av Thomas Bernhard är fem delar om hans liv, barndom och uppväxt. I Andhämtningen berättar Bernhard om tiden när han som knappt artonåring hamnade på sjukhuset. Han fick ligga i samma sal med döende gamlingar.

Hans käre morfar dog strax före hans födelsedag, ingen i familjen vågade berätta det för honom.  Bernhard fick ärva hans skrivmaskin och kläder:
"en troligtvis redan drygt sextioårig amerikans L.C. Smith. Tillsammans med denna sin skrivmaskin hade han till mig testamenterat en kostym, två kavajer, två par byxor och en så kallad schladminger, en vinterrock fodrad med grönt kläde liknande det som brukar finnas på biljardbord. Dessutom, icke att förglömma,hans så kallade vandrarväska, där han på sina långpromenader hade förvarat blyertspenna, anteckningsblock och andra småsaker, som hade tyckts honom nödvändiga." (sid 258)

Bernhard var mycket glad åt dessa kläder när han flyttades till konvalescenthemmet, för han hade alltid tyckt om sin morfars kläder:
"Sedan hon [mor] hade gått kunde jag genom den öppna dörren till mitt skåp titta på dessa morfars efterlämnade klädespersedlar, som jag hade tyckt så mycket om att se på honom och som nu var mina, i timmar kunde jag ligga i min säng och bara fortsätta att tänja ut det nöjet." (sid 272)