böcker jag önskar mig i julklapp - topplista

Den inofficiella Harry Potter-kokboken : från kittelkakor till Knickerbocker Glory - över 150 magiska recept för både trollkarlar och mugglare av Dinah Bucholz (översättare Per Hasselqvist Modernista).

Tant Safiyya och klostret av Baha Tahir.

Inte en punkt : snitt i Sonnevis dikt Arne Melberg.

Winter av Ali Smith.

Böckernas tid: svenska förlägareföreningen och svensk bokmarknad sedan 1943 av Johan Svedjedal, 800 sidor och 1,7 kg.

Vecka 51: böcker jag önskar mig i julklapp, är Johanna nyfiken på.

vad har Mats Malm skrivit?

Minervas äpple: om diktsyn, tolkning och bildspråk inom nordisk göticism är skriven av Mats Malm, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet. Han har skrivit en avhandling om litteraturteoretiska aspekter av den nordiska göticismen och skrivit böcker om den tidiga romanen i Sverige, svensk barock, tolkningstraditionen kring Aristoteles Poetik och frågan om hur litteratur förändrar mening över tid genom mediehistoriska förändringar. Han har skrivit Poesins röster : avlyssningar av äldre litteratur och Textens auktoritet : de första svenska romanernas villkor. Han är invald som ledamot av Svenska Akademien. Som göteborgare har jag någon gång lyssnat på hans föredrag, exempelvis om den heliga Birgitta.

Den enda historien av Julian Barnes

"Jag försökte fortfarande bilda mig ett begrepp om Macleods boksamling. Där fanns klassikerserier i skinnband, gamla nog att ha gått i arv i kanske två generationer, där fanns konstmonografier, poesi, rätt mycket historia, en del biografier, romaner, rysare. Jag var van vid ett hem där böcker, som ett slags bekräftelse på att de förtjänade respekt, var uppställda i en viss ordning: efter ämne, författare, till och med storlek. Här rådde ett annat system - eller rättare, såvitt jag kunde se, inget system alls. Herodotos stod bredvid The Bab Ballads, tre band om korstågets historia bredvid Jane Austen, T.E. Lawrence inklämd mellan Hemingway och en handledning i bodybuildning. Var det hela ett utstuderat skämt?" (sid 124)

Den enda historien (The only story - översättning Mats Hörmark 1918) av Julian Barnes är en tidsresa från 1960-talet till nutid. Väldigt brittiskt om tenniskompisarna om den unge Paul och Susan i medelålder som har två vuxna döttrar och en våldsam och alkoholiserad make. De två blir goda vänner och har mycket gemensamt, åker från Byn till London för teater och konserter. De blir mer än vänner trots den stora åldersskillnaden, lever tillsammans tiotal år medan Paul studerar och blir färdig jurist. Susan börjar dämpa sin ångest med alkohol, missbruket blir bara värre, Paul blir medberoende - fast det ordet fanns ju inte då. De försöker leva åtskilda men tappar aldrig kontakten helt. En fin stark kärleksberättelse, en läsvärd bladvändare, trots att det egentligen inte händer så mycket.

"Han försökte inrikta sig på att fånga henne i flykten. Att minnas hennes livlighet, hennes skratt, hennes subversiva läggning och hennes kärlek till honom, innan allting blev blockerat. Hennes fart och fläkt, och hennes tappra strävan att skapa lycka när oddsen alltid var emot dem. Ja, det var vad han var ute efter: Susan lycklig, Susan optimistisk, trots att hon inte kunde veta så mycket om den framtid som väntade. Det var en begåvning hon hade, en lyckosam del av hennes personlighet." (sid 213)

Flera smakbitar: HÄR.