En vintersaga – Kittekottarna och de gyllene Hasselstjärnorna av
Malin Bull Wijkman har få men vackra illustrationer. Trots titeln har sagan inget med Shakespeare att göra.
"
Stugan var mycket gammal och hade hål i väggar och tak. Nu var det december, den första snön hade fallit och det var kallt och blåsigt.
På kvällarna satt de tätt tillsammans mitt i rummet kring en öppen eld och drack te medan mamman berättade sagor. Ofta somnade pojkarna i sina föräldrars famnar och drömde stora drömmar om skatter, pirater, magiska djur och andra spännande äventyr."
En saga om Wilmer och Filip som hade svårt att somna i den kalla stugan. De fick se och höra de fina Eldprickarna, små magiska varelser som såg ut som flygande eldklot. Ett starkt ljus lyste genom fönstret, den vackra Aftonstjärnan väckte pojkarna. Eldprick bor i en gran rakt nedanför Aftonstjärnan. Pojkarna fick rida på Bocken som bodde i stallet långt bort till skogarna där Sidenknisslor och Tisteltusslingar bodde. Ett stort träd med lysande Hasselstjärnor var Kittekottarnas hem och pojkarna fick vara med på deras fest med massa musik. Pojkarna fick var sin lysande Hasselstjärna som present och fick önska en sak. För och veta vad de önskade, får en läsa sagan.
Jag läste berättelsen med 5-åringen som är van att lyssna, hon ställde en del bra frågor och var intresserad, hon tyckte om sagan är bra. Själv hade jag svårare att hänga med, men jag kanske inte är rätt målgrupp.