Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

29 januari 2019

brittiska böcker från 1800-talet - topplista

Favorittidsperiod.
1 Villette (1853) av Charlotte Brontë.  
2 Svindlande höjder (1847) av Emily Brontë.
3 Frankenstein (1818) skrevs av en kvinna, Mary Shelley som rymde med sin älskare Lord Byron.
4 Dracula (1897) av Bram Stoker.
5 Hertha (1856) av Fredrika Bremer räknas som den första moderna svenska romanen. Vi föddes i samma stad.
 6 Les Misérables (1862) av Victor Hugo, son till en av Napoleons generaler.
Vecka 5: 1800-tals böcker är Johanna nyfiken på, en tidsresa tillbaka till 1800-talet: "Århundradet då Napoleon kröntes, industrialismen erövrade världen på allvar och några av världslitteraturens stora klassiker författades. Idag väljer ni själva om topplistan ska handla om titlar som författades på 1800-talet eller om böcker som utspelar sig under den tidsperioden."

28 januari 2019

en gammal kärlekshistoria

Fyndade ett par gamla tidningar om Edward VIII som ville gifta sig med Wallis Simson och avsade sig tronen. Hans lillebror, Elizabeths pappa, blev då kund.
Se filmatisering om deras liv: HÄR.
Hjärtat har sina skäl (1957) av Hertiginnan av Windsor är en romantisk sann berättelse om kungen som abdikerade för kärlek. Wallis Simpson var nästan en helt vanlig dam, som blev hustru till hertigen av Windsor. Madonnas film om henne hittade jag i mataffären, inte recensenternas favorit, men inte många i Sverige som vet vad WE betyder.

idealisering av barndomen

Kristoffer Leandoer skriver i Vi Läser nr 1 2019 om idealisering som gått alldeles för långt. Vi idealiserar barndomen och ägnar resten av livet åt att längta tillbaka dit.
"Om man hela tiden har sitt eget inre förlorade barn för ögonen, kan det vara svårt att se de verkliga barn som man faktiskt har omkring sig. För att skriva behöver man, med Virginia Woolfs ord, ett eget rum. Men till det egna rummet hör en dörr som går att stänga. Och den har oftast hållits stängd. 

Litteraturhistorien är full av dessa stängda dörrar, bakom vilka författare skriver i djup solidaritet med ett barn som inte finns annat än i deras minne, eller fantasi, samtidigt som livs levande barn stått utanför med sina högst konkreta behov - en sko som behöver knytas, en läxa som måste förhöras, en tand som håller på att lossna."