Hildur Rúnarsdóttir är chefen för enheten för försvunna barn på Island. I ett försök att glömma sin traumatiska barndom varvar hon utredningsarbetet med att surfa på Islands kyliga vågor. Dessutom har hon en gåva som sätter henne i en klass för sig – förmågan att känna när tragedier närmar sig. Hör det samman med det som inträffade för 25 år sedan?
Till sin hjälp har hon Jakob Johanson, en polis som reser från Finland för att samarbeta med Hildur. När Jakob inte jobbar stickar han isländska tröjor. Enligt honom är stickning precis som livet självt: Förutsägbart, men kaotiskt. Hildur vindsurfar även i vinterkylan.
I berättelsens början sker en lavin i Västfjordarna, och en man hittas död i ruinerna av ett hus. Men det är inte lavinen som har satt punkt för hans liv – man upptäcker att han har ett snitt i halsen. Hildur och Jakob tvingas snabbt inse att det förtrollande landskapet döljer mörka hemligheter. De måste kämpa för att försöka lösa gåtan innan mördaren slår till igen. Läst med min Finska Bokcirkel:
🇫🇮 "Hildur kaasutti kylän ainoasta liikenneymyrästä vuonon kiertävälle päätielle. Paikalliset kutsuivat merenrantaa myötäilevää katua moottoritieksi, koska se vei ulos kylän keskustasta kohti etelää ja maan pääkaupunkia Reykjavíkia. Maaseudun moottoritie sijaitsi kuitenkin taajama-alueella, joten ajonopeus täytyi pitää alla viidessäkympissä." (sid 87) Flera smakbitar: HÄR.
