Naguib Mahfouz Egypten Nobelpris 1988

Noveller för världens barn 2009 med Zhang Ailing, Julio Cortázar, Nikolaj Gogol, Ernest Hemingway, Maria Jotuni, Franz Kafka, Ghassan Kanafani, Naguib Mahfouz, Norman Mailer, Katherine Mansfield, Guy de Maupassant, Jean Rhys, Cora Sandel, Alexandr Solzjenitsyn, Anton Tjechov, Leo Tolstoj, John Updike, Yvonne Vera, Richard Yates, Barbro Alving, Victoria Benedictsson, Karin Boye, Stig Claesson, Tage Danielsson, Lars Forssell, Selma Lagerlöf, Lars Molin, Pär Rådström, Göran Tunström, Elin Wägner, Sandro Key-Åberg och Sonja Åkesson.

Naguib Mahfouz, Egypten Nobelpris 1988
”som genom valörrika verk - ömsom skarpsynt verklighetsnära, ömsom suggestivt mångtydiga - har format en arabisk romankonst med allmänmänsklig giltighet”

Den elfte berättelsen
Vi står i skaror på gården till realskolan och väntar på resultatet av intagningsproven. Vi har gått igenom folkskolan och varit uppe i examen och nu väntar vi på att man ska kungöra resultatet.
    Skolinspektionen kommer ut från rektors rum och läser upp namnen på en lista han har i handen. Därpå säger han:
    - De som har hört sina namn stannar kvar och de andra går hem igen.
    Jag har inte hört mitt namn. Total glädje sprider sig inom mig. Jag tror att mitt misslyckande betyder slutet på min förbindelse med undervisningen och lärarnas käpp och att jag hädanefter lyckligt skall njuta av ett behagligt och bekymmersfritt liv.
   Glädjen över misslyckandet varar blott ett par timmar.

uniform - tisdagstrio

Ned med vapnen! (1890) av Bertha von Suttner, hon fick Nobels fredspris 1905. Boken brändes under bokbålen i Nazityskland 1933.

Den andre (Spare) av Prins Harry, den Andre, reserv, nummer tre i tur. Barndomen, tiden på internatskola. Mycket idrott, militärutbildning till pilot, kriget i Afghanistan.

Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj.

Yrken (eller andra roller) med uniform, i handling, titel eller på omslag (Uniformens dag den 17/4) - temat tisdagstrio hos: Ugglan.

Virginia Woolf à la 1931

Intressant att läsa vad samtiden skriver om författare. För länge sedan köpte jag Sex nutida engelska romanförfattare (1931) av Wilhelm De Geer ((1893-1966), som jag inte vet så mycket om. Han har läst Aldous Huxley, Walter de la Mare, David Garnett, D. H. Lawrence, Virginia Woolf (1882-1941) och Maurice Baring.

De Geer skriver om vikten av bra översättare, dock hur viktigt att vara bekant med förhållandena i landet för att kunna översätta bra.
"Utan kännedom om vardagsspråket i alla dess grader av trivialitet kan man ej ha ett tillräckligt känsligt öra, när det gäller att skilja agnarna från vetet i den högre stilen. För att övergå till förhållanden, seder och bruk inom ett land, så är det klart, att medan å ena sidan romanlitteraturen är ägnad att initiera främlingen i dessa, s¨måste å andra sidan just i romanen mycket för honom bliva tomma ord och mer eller mindre besynnerliga infall, vilket för den infödde är fullt av mening och helt naturligt. Exempelvis om en författare i förbigående nämner, att en person bor vid Portman Square i London, är detta för främlingen blott ett naket påstående, som han ej fäster sig vid, medan det för engelsmannen i vis mån är en koncentrerad karakteristik. Han förstår därav, att personen ifråga måste vara rik och förnäm"

De Geer har synpunkter på alla fru Woolfs böcker, både ris och ros.
"I England är Virginia Woolf en talangfull förespråkare inom litteraturen för modernism. Hon mer eller mindre fullständigt åsidosätter det gängse kravet på logiskt sammanhang. Det bästa resultat synes hn ha nått i "Mrs Dalloway", varest hon oaktat stilistik fördomsfrihet dock hållit si inom vissa gränser. Denna bok har synnerlig charm, friskhet och originalitet. Den vedertagna romanformen är lagd åsido. Handling saknas naturligtvis. Trots karaktärsteckningens brister kan "Mrs. Dalloway" betecknas som en rik bok." (sid 143)
"I "Jacob's Room" har författarinnan däremot gått till ytterligheter. Här ha satserna vräkts ihop huller om buller som grenarna på en rishög." (sid 147)
"Fru Woolfs experiment i impressionistisk stil ha nog utfallit bäst i den lilla skissamlingen "Monday and Tuesday". Hon har här utvecklat en absolut personlig stil." (s 152)
""The Lighthouse" är en av de utkastliknande böcker, varpå fru Woolf slösat sin talang. Ett sällsynt osammanhängande verk!" (s 150)
"En plats för sig bland Virginia Woolfs böcker intar "Orlando". Detta namn lär på något vis representera ägaren på slottet Knole (Kent) genom tiderna. När författarinnan kallar boken en biografi, har hon djärvt gjutit nytt vin i gamla läglar utan fruktan för bristning. Tid och rum och även personlig identitet äro relativa begrepp i detta komplex av skildringar." (s 154)
""A Room of one's own" är ett av fru Woolf hållet föredrag, sedermera utgivet i bearbetat skick. Det avhandlar kvinnans ställning (närmast som författare) genom tiderna. Däri framhålles bl.a. den skadliga inverkan, som förargelse utövar på skaparkraften. Författarinnan är indignerad över kvinnans ställning i gågna tider" (s 165)