Fanny, som närmar sig fyrtio, är van vid att modern lägger sig i hennes privatliv, men den här gången har hon gått långt över gränsen. Nu blir det ingen resa tillsammans med pojkvännen, som Fanny har hoppats på. I stället bestämmer hon sig för att åka till Prag på egen hand.
Den korta resan blir oväntat omvälvande. Gamla, undantryckta drömmar vaknar till liv och Fanny träffar människor som kommer att få större betydelse för henne än hon först anar. I takt med att ett nytt perspektiv börjar ta form grubblar hon samtidigt över relationen till sin mamma, och på varför hennes bror, Patrik, helt har sagt upp kontakten med dem båda.
Fanny inser att något måste förändras för att hon ska kunna släppa in mamman i sitt liv igen – och att hennes dagar i Prag bara är början på en mycket större resa.
"När Fanny har skilts från Ruben utanför restaurangen plockar hon upp guideboken ur väskan och börjar bläddra medan hon går. Gamla Stans torg har hon bara passerat som hastigast tidigare. Nu är det dags att titta närmare på både Týnkyrkan och Rådhuset med det berömda astronomiska uret.
En halvtimme senare, när Fanny tillsammans med en hel massa andra turister har stått vid rådhustornet med uppåtvänt ansikte och mobilkameran beredd, konstaterar hon en aning besviket att det omtalade skådespelet som äger rum kring urtavlan varje heltimme inte var så väldigt spektakulärt. Det var säkert imponerande på 1400-talet, när uret konstruerades, men nu kändes alltihop lite snopet. Åskådarmassan börjar skingras och Fanny följer strömmen av människor mot de små bodarna som är utspridda över torget." (sid 54)
