Kärringar

Kärringar av Helene Uri innehåller alldeles för mycket saker som jag känner igen. Sådant som när kvinnor gör bra jobb, men männen tar all ära och går vidare. Jag orkar inte ens berätta om min studentkompis som fick bättre betyg än jag, fast det var jag som förklarade och rättade alla hans fel. Hur bär sig männen åt för att så ofta lyckas med sånt? Helene Uri tröttnar på dessa män och lite i stil med En hon-djävuls liv och lustar (av Fay Weldon 1983) blir det hämnd;  väninnorna på kvällskursen är ilskna och vill hämnas på dessa män. Ibland har jag svårt att hitta det roliga i roliga böcker, och sax är definitivt inte min grej.