Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

12 september 2013

Kärringar

Kärringar av Helene Uri innehåller alldeles för mycket saker som jag känner igen. Sådant som när kvinnor gör bra jobb, men männen tar all ära och går vidare. Jag orkar inte ens berätta om min studentkompis som fick bättre betyg än jag, fast det var jag som förklarade och rättade alla hans fel. Hur bär sig männen åt för att så ofta lyckas med sånt? Helene Uri tröttnar på dessa män och lite i stil med En hon-djävuls liv och lustar (av Fay Weldon 1983) blir det hämnd;  väninnorna på kvällskursen är ilskna och vill hämnas på dessa män. Ibland har jag svårt att hitta det roliga i roliga böcker, och sax är definitivt inte min grej.

4 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

Kim, den har jag hört talas om...

Mrs Calloway sa...

jag med, Hannele...
s. k. "roliga" böcker är jag skeptisk till

znogge sa...

Alla roliga böcker är inte roliga. Eller så har jag fel sorts humor! "Alla" lovprisar "Hundraåringen" men jag tyckte inte alls om den...

Hanneles bokparadis sa...

Mrs Calloway, jag läser gärna "tråkiga" böcker :)

Znogge, Hundraåringen tyckte jag om.