mitt bokland Finland

Linda undrar, jag vill nämna något om det land där jag föddes. Jag gick i finsk grundskola i Åbo, som vuxen läste jag 40 poäng finska vid Göteborgs universitet för finskspråkiga (innan undervisningen las ner). Lite lat är jag och läser sällan på finska, fast vi har en fantastisk finsk bibliotekarie i Göteborg, bra finsk läsecirkel och finsk skrivgrupp. Ofta besöker finska författare Göteborg, både läsecirkeln och Bokmässan. Jag följer finska bokbloggar och har upptäckt att Finland läser och översätter helt andra böcker.

Nyss lånade jag Riikka Pelo, som vann Finlandiapriset och nominerat till Runeberg-priset, men inget av henne finns översatt till svenska (lite som norskan Merethe Lindstrøm, som inte heller fanns på svenska när hon vann Nordiska rådets litteraturpris). Ugglan nämner Anna-Leena Härkönens Häräntappoase (Tjurdödarvapnet 1984), den har jag läst och har den hemma. Hallonbåtsflyktingen av Miika Nousiainen är en märklig skröna, bokens huvudperson vill inte vara finsk längre. Människans lott av Kari Hotakainen är bra. Annakaisa Iivars Juhannus italialaiseen är modern finsk skröna om jobb, barn, semester i Italien. Josefine Sundström har skrivit Vinteräpplen, som berättar om hennes mammas och mormors liv på ön Kaskö i Österbotten. Professor Merete Mazzarella har skrivit om Fredrika Runeberg-Tengströms liv, hon var modern för sin tid, ändå inte många läser hennes böcker idag.

Fredrika_Bremer (1801-1865) och jag är födda i samma stad, jag har läst mycket om henne och har även en Fredrika Bremer-ros i vår trädgård. Tack vare henne fick en ogift kvinna bli myndig och ta hand om sina egna pengar. Jag skulle vilja fråga Fredrika om hennes resor, hur hon blev bemött som ensam kvinna? Ute i den stora världen. Vad tycker hon om dagens makeover? Ångrar hon att hon inte gifte sej? Carina Burman har skrivit en fin biografi.

Författaren Minna Canth, född 1844, är den enda kvinnan som fått en egen flaggdag i Finland. Hennes mest kända verk är pjäsen Työmiehen vaimo (Arbetarens hustru, 1885). Pjäsens urpremiär blev en skandal, men ett par månader senare antog riksdagen en ny lag som bestämde boskillnaden inom äktenskap.
Sofi Oksanen är Nordiska rådets litteraturpristagare och den enda som fått både Runebergspriset och Finlandiapriset. Hon är ofta i Göteborg, talar helst finska.

Tove Janssons Mumin-böcker upptäckte jag som tonåring, mycket tröst och visdom.
Asko Sahlberg är sverigefinsk författare bosatt i Göteborg. Frans Eemil Sillanpää (1888-1964) fick Nobelpris (1939. Sinuhe av Mika Waltari (1908-1979) är en av mina favoriter. Märta Tikkanen har jag läst under flera decennier, Män kan inte våldtas blev film 1978, Århundradets kärlekssaga är en klassiker, Emma och Uno Visst var det kärlek kom ut för något år sedan. Jag tyckte även om hennes makes Henrik Tikkanens böcker: Brändövägen 8, Bävervägen 11, Mariegatan 26, fast jag inte är så bekant med Helsingfors.